Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Konungens skämt. Efter Rudyard Kipling. Öfversättning af Hugo Gyllander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGENS SKÄAT
Efter RUDYARD RIFLING
När gräset spirar för vårens fläkt,
ur vinterdvalan blir Khyber väckt.
I passet ett vimlande lif sig ter:
det är handeln, som drar från norden ner,
karavaner, som slingra fram i rad
med balar och gods mot Peshawur stad.
Med glans af turkos föll skymningen på —
en karavan slog just läger då.
Snart steg från eldarne rök mot sky,
och tälten spändes med larm och gny
och raggig ponny, vild och het,
efter fodret i tjuderlinan slet,
och kamelen sträckte, vid färdens slut,
belåtet gurglande benen ut,
och persiska kattor från balarnes topp
mot hundarna fräste, som skällde opp,
och från alla håll hördes rop och prat,
man sprang och man stökade ifrigt med
mat —
Och på skymningens vingar fram där
strök
en doft af kameler och mysk och rök,
ett surr af röster, som vida bär
sitt bud, att Khyber-handeln är här.
Re’n puttrande kitteln skvallrade om,
att köttet kokade, när jag kom.
Jag sökte Mahbud Ali, min vän
mulåsnedrifvarn, som dragit igen
mot södern ned, sedan vintern flytt,
med varor i mängd, och laddad med nytt.
Men Mahbud sade mildt till sin gäst:
»När magen är fylld, klingar talet bäst».
Jag stack handen i kitteln och tog min del
af fårstufning, kryddad med kanel,
— den, som aldrig den rätten smaka fått,
vid Allah, han skiljer ej ondt från godt! —
Vi putsade skäggen, vi lade oss ned
att röka en pipa i stilla fred.
Och med pipornas rök gled samtalet då
från söder till norr och stannade så
vid de största ting, oss lifvet bragt:
Kvinnor och Hästar och Krig och Makt.
Om alla vi talte — men kriget mest
dock lekte i hågen på Mahbuds gäst.
Jag längtade höra, hvar ryssen stod,
höra rykten om svärdshugg och gjutet
blod,
om att kriget till sist sin visa kvad,
om en grårocks-förpost vid Helmunds
vad.
Men Mahbud blinkade, skälmskt och lätt,
och svarar, på sagoberättarens sätt:
: Hvem vet, hvad ryssen i sinnet fått?
När natt faller på, är allting grått.
Men vi vänta, att mörkret snart skall fly
och morgonen glimma röd i sky.
Du mitt hjärtas vän, är det vist och rätt
att träda med varning till furstars ätt?
Vi känna himmel och helvete väl,
men ingen har pejlat en konungs själ.
Att råd, som ej söktes, förbannadt är,
oss Wali Dads historia lär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
