Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Mulai Hafids långa arm. Afg Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag satt en kväll med Bibbi Carleton
i hans trädgård i El-Ksar-el-Kebir.
Fullmånen stod röd öfver de svarta
mullbärsträden, och näktergalarna spelade
rundt om oss. Den jättelike, gladlynte
Bibbi, hvilkens hela lif varit ett enda
vågsamt äfventyr, hade berättat mig om
Ba-Achmed, Mulai Hassans gamle
storvisir, hvilken, då han var vid dåligt
lynne, lät hämta upp fångar i sitt palats
och egenhändigt sköt till måls på dem,
om Abdelkerim ben-Sliman, hvilkens lik
befolkningen i Fez förra året gräfde upp,
fäste hufvudet på en stång och tågade
genom gatorna, skriande: »Så såg den
ut, som sålde oss åt fransmännen», om
Kaid Harry Maclean, som för alltid
lämnat Marocko, om Raisuli och om den
lysande Busjta Bagdadi. — Så föll talet
på Kittani.
De hederliga Beni M’Tir, hvilka
mottagit honom som sin gäst, hade i första
häpenheten utlämnat Kittani till makhzens
trupper. Men sedan rann sinnet på dem;
de blefvo efterarga och hade intet att
svara, då grannstammarna begabbade
dem för deras beteende mot en man på
flykt, en man i nöd, som sökte skydd.
Och när så Mulai Hafid — hvilkens flesta
handlingar präglas af ett slags sublim
okunnighet om hvar gränsen går för det
mänskligt möjliga — sände en nihalla
till deras berg till bestraffning för det
de brutit bröd med honom, som lagt
försåt för deras härskare — då brast
strängen på den spända bågen. Beni
M’Tir glömde i en tvärhet att de
tillhörde blad-es makhzen; de samlade sig,
slogo i grund den sjeriffiska
arméfördelningen och eröfrade t. o. m. ett par
kanoner. — Liksom alla andra
marockanska inbördesfejder, skedde detta icke i
någon större drabbning, något egentligt
fältslag, utan i en hel rad korta och heta
skärmytslingar.
Sedan denna motgång rapporterats
för sultanen, lät han ånyo ställa Kittani
inför sig, gaf honom skulden för hvad
som händt och dömde honom ånyo till
etthundra prygel. Och under denna
ba-stonad hade den stackars karlen, ännu
hårdt medtagen efter den förra
bestraffningen, aflidit.
Då jag sedermera talade härom med
sjeriffen, kunde jag inte undgå att tycka,
att det var bra nog förödmjukande för
Mulai Hafid, att den andre
medbrotts-lingen i högförräderiet, Hadj Brahim
es-Soussi, skulle gå strafflös och oantastad
i Tanger, hägnad af sitt franska
protektorat. Det var hårdt för en regering att
inte kunna komma åt en brottsling, som
vistades i riket, därför att en främmande
makt infört honom i registret på sina
skyddslingar, att Kittani skulle vara
ihjäl-pryglad, men Hadj Brahim gå frisk och
färdig.
Sjeriffen sade:
— 1 tvem vet om Hadj Brahim
lef-ver!
— Men han är ju fransk protegé och
vistas i Tanger — honom kan intet
hända. —
— Javisst, upprepade sjeriffen; han
är ju fransk skyddsling.
Emellertid undrade vi, om han efter
detta skulle våga stanna kvar på
marockansk botten, eller om han kanske inte
skulle finna det lugnast att ge sig öfver
till Europa på någon tid. Och vår första
fråga, då vi kommo tillbaka till Tanger,
var den, om Hadj Brahim ännu
vistades där.
— Men Si el Hadj är ju död,
svarade man.
? f
— Ja, han dog plötsligt för fem
dagar sedan . . .
Mulai Hafids långa arm hade nått
äfven honom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
