Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjunde häftet
- Dmitri S. Meresjkovski. En modern rysk religionsfilosof. Af Kristoffer Benzow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mänskligheten måste gå igenom, innan
den åter, frigjord från österländsk mystik,
kan lefva sitt lif och dö sin död? Och
denna gång säkrare, starkare. De, som så
säga, glömma att mänskligheten under den
kristna epoken väsentligen förändrats. »Våra
själar äro fulla af götiska hvalf och spiror,
som aldrig låta sig kullstörtas, och som de
grekiska själarna saknade.» (Sienkiewicz).
Antikens skönhetstempel är stängdt för den
moderna mänskan, och hon finner aldrig
det sesam, som ånyo öppnar dess portar.
Den österländska mystiken har gått henne
i blodet. »Guden på korset» är den
formel, i hvilken alla antika värden
omvärderats. Ej så att förstå, som inte
skönhetsdriften alltjämt vore en stormakt att räkna
med, en af allt andligt lifs mäktigaste
häfstänger. Ej heller är det gifvet, att en
konstnär nödvändigt måste ha en »estetisk
lifsåskådning». Det är i och för sig skillnad
på konstnärskall och esteticism. Men det
går å andra sidan ej an att för »harmoniens»
skull sudda ut de ofvannämnda
motsättningarna. Och då man i våra dagar så ofta
vill göra skönheten till den högsta
andemeddelelsen — till religion, kan det vara
af intresse att påminna om Meresjkovskis
författarskap — ett vittnesbörd af en
konstnär, som gått till grunden med sin konst
och vet hvad den gifver och hvad den inte
gifver. —
* *
*
Mot denna det »köttsliga» lifvets
mystik ställer Meresjkovski som den motsatta
»polen» den historiska kristendomens
asketiska, kroppen dödande, »andliga» mystik.
Och denna anser han vara drifven till sin
spets hos Tolstoj.
»Den historiska kristendomens asketism,
köttets förnekelse, den okroppsliga
andligheten drifver han (Tolstoj) till den yttersta
logiska gränsen och till själfupphäfvelse,
till meningslöshet.» Och då Meresjkovski
går till botten med denna ensidiga
spiritualism, finner han — maskerad materialism.
I den psykologiska analysen af Tolstojs
författarskap söker han sig alltså fram till,
hvad han anser vara den sjuka punkten i
den historiska kristendomen. Tolstoj står
som en representant för denna, och hans dom
öfver Tolstoj gäller äfven denna. Han
griper här ett konkret fall och menar sig så
ställa diagnosen för hela kristenheten. »Den
Tolstojska nihilismen är ett af de många
symptomen på den sjukdom, som gripit
hela den kristna världen». — Orsaken till
detta onda är vår halfva kristendom, vår
enbart »andliga» helighet.
Hvad mena vi då med helighet? Det
är naturligtvis svårt att pressa in allt hvad
som hör hit i en formel. Och vid hvarje
utläggning förlorar man lätt just dess
finaste doft. Heliglifvet är väl i första hand
ett viljandets lif. Men såsom sådant också
mystik: »En Følelse af at være i et videre
Liv, end det som fyldes af denne Verdens
smaa selviske Interesser, og en
Følelsevished om Tilværelsen af en ideal Magt».
Så lär oss den moderna
religionspsykologien. Vi lämna här åsido frågan om den
religiösa helighetsordningens metafysiska
realitet, problemet om »der Wahrheitsgehalt
der Religion» och fråga endast: Ligger
denna helighetsmystik på ett djupare plan
än skönhetsmystiken? står helgonet närmare
tillvarons innersta hemlighet än skalden?
Heligmannen går vanligen förströdd förbi,
där skalden stannar hänryckt. Hans blick
är inåtvänd och stel som en sömngångares.
Men ser du närmare efter, glöder en eld
därinne. Han kämpar ensam i sin själ en
kamp med osynliga härar — en kamp för
kärlek och renhet. Det är ej så underligt,
att mången sökte och fann lösningen i
världsflykt. Kroppen lefde på jorden, kedjad
vid stoftet, men anden sökte lyfta sina
vingar till flykt. Den slet och ryckte i
bojorna, och så blef lösen: bort från jorden,
lösgör dig från köttet, så blir du fri, så
blir den din, den osynliga världen, och
intet mer kan grumla dina strålande
evighetssyner. Och de hetaste drömmarna,
den starkaste, innerligaste viljan,
mänskohjärtats rikaste gåfvor vigdes åt denna
värld — detta osynliga sursum corda.
Andens rena lif, d. ä. helighet, blef så
idealet. Och detta är ej någon speciellt
kristlig mystik, fast den tidigt fick fast fot
inom kristendomen. Den äfven blott ytligt
religionshistoriskt bildade kan som
målsmän för denna riktning nämna namn
såsom Buddha, Sankara, Pytagoras och
Plotinos.
Men liksom vi sågo skönhetslifvet
i sitt innersta bära en mask, som dödar
viljan till det goda, så är det sålunda
oundvikligt, att det extrema heliglifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:51:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1910/0418.html
