Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ernst Ahlgren och Esselde. En brefväxling utgifven af Sigrid Leijonhufvud. Af Robinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ernst ahlgren och esselde
541
Hörby den 24 Okt. 85.
Fru Friherrinna!
Tack för brefvet och all godhet! Måtte Ni
bara ej misstaga mig för något annat än jag är!
Någon utpräglad tendensdiktare blir jag näppeligen;
därtill älskar jag lifvets mångfald för mycket.
Måhända är jag också en dålig »partiman», ty de
åsikter, den syn på lifvet, som man förvärfvat sig
så att säga på praktisk väg, genom att brottas
med ogynnsamma förhållanden, genom direkta
erfarenheter i lifvets skola, där man botar för sina
dumheter, där man med egna armbågar skaffar sig
plats, där man skrattat riktiga skratt och fällt
verkliga tårar, så länge tills man lärt sig att hålla af
själfva de sidokamrater man luggas med och själfva
den rotting man smakat, — då, ser Ni, då har
man svårt att ställa sig under ett »program», det
må nu kallas höger eller vänster, liberalt eller
konservativt.
Alla öfverdrifier och ensidigheter äro mig
motbjudande, och mest af allt bär det mig emot aft
stå solidarisk med någon annan, vare sig korporation
eller individ. — »Indragas i den litterära
vänstern», säger Ni. Jag hör redan dit. Icke så, att
jag svarar med de andra, en för alla och alla för
en, men så, att om jag icke kunde undgå att höra
till ett parti, så skulle jag ställa inig på vänstra
sidan. Jag har redan länge följt med allt i vår
nya litteratur. Jag har i elfva år skrifvit och
genom studier beredt mig att inträda på den
litterära banan. Jag har varit ensam — —, jag
har ensam vågat, ensam letat min väg. Tror Ni
mig efter allt detta vara en vante, som hvem som
helst kan träda på sin hand; efter att Ni menar
att en sejour i Stockholm skulle ge mig en ny
själsriktning, göra mig till en annan än jag skulle
blifvit på en annan plats? Hur stort tryck har jag.
ej här varit utsatt för, ensam emot alla? — — —
Mina åsikter — —; de äro icke ordnade efter
filosofiska system, de är huggna och formade efter
min natur och karaktär, af det lif jag left.–-
Jag är en historie-förtäljare, icke någon teoretiker
eller filosof. Minst af allt är jag pessimist. Hvad
mer är: jag kan aldrig bli det. Pessimism hos
mig skulle vara tillgjordhet eller efterklang af
andra. Om också jag själf ligger och kvider i
plågor, så vet jag dock att lifvet därute är skönt — —
Jag pessimist! Min styrka ligger just i att jag
icke är det. — Jag älskar de människor jag
skildrar, med alla deras fel, alla deras
skröpligheter älskar jag dem. Jag kan aldrig glömma att
jag är dömd, sjuk, bruten — därför älskar jag det
sunda, starka. skall säga farväl till allt detta
omkring mig, gå in en dag i min jämmers
kammare, stänga min dörr och lida, tills allt är slut.
Jag skall dö, därför älskar jag allt detta som
lefver — — — — — Hvad skulle då göra mig
till pessimist?
Men jag svärjer ingen fana. Icke med
förbundna ögon åtminstone — — —
Då man behöft sträfva så hårdt som jag för
att nå en viss själfständighet, så är man fasligt
rädd om den. — —
Se där det första s. k. »visitkortet»
till friherrinnan Adlersparre.
Och här det sista: skrifvet den 17 mars
1888, fyra månader och några dagar före
Victoria Benedictssons död.
Underskriften, »Med fullständig
sinnes-jemvigt
tillgifnast
Ernst Ahlgren»,
afser ju sannolikt det önskvärda
utplånandet hos dem båda af hvarje än möjligen
oförsonad smärta efter ett kränkande
missförstånd å adressatens sida omkring en
månad tidigare (se sid. 70—86).
Jag gläder mig också åt att den stora
allmänheten måhända skall lära sig att förstå mig–
den skall kanske lära sig, att jag icke hör till
dem som bryta ned och icke till dem som
diskutera lagar och samhällsproblem, utan till detn som
studera den mänskliga naturen, som säga »sådan
är smärtan, själsångesten, frestelsen, sinnesfriden,
ångern, medlidandet, villfarelsen». — Jag tror, att
hvar och en som med någon grad af lifsvarm
sanning kan återge verkligt lif, han har också
något gagn att göra med det, utan att behöfva
behandla teorier och samhällsfrågor. Jag tror, att
det alltid ingår i en diktares kall att lära
människorna se, eller jag menar kanske att lära dem
älska och förstå. Jag vet icke, om Tante förstår
min mening, när jag säger att för mig finns det icke
brott, synd etc. Jag menar, att jag är så mycket
konstnär och så litet moralfilosof; där
moralfilosofen ser brottet, som skall straffas, där ser jag icke
den gradlösa, den absoluta abstraktionen, jag ser
människan * som biot. Jag vill icke säga, att brottet
icke är straffvärdt, men min konst är det att visa
hur den brottslige lider, — eller kanske hur han
är värre än sin egen handling. Det hemliga, det
som inte ligger på ytan, och det som är rent
mänskligt, det är mitt område. Jag har att afläsa
min text från de fina trådarne i människors
sinnen. –
Tante har rätt: man kan ge likså mycket i
de små berättelserna som i de stora. För min
del ställer jag min sist utgifna novellsamling**
högst af hvad jag skrifvit —• — En roman har
jag färdig i hufvudet, till själfva grundidén äldre än
fru Marianne, men jag har ej varit mogen att
skrifva den förut, ty den var på sina ställen byggd
på gissningar och ej på mina ögons iakttagelser.
Jag berättade planen för Jonas Lie, och han fann
den god. — —
Mina parallell-anteckningar i förra Ord
och Bild-artikeln*** om samtidigheten af
Jonas Lies och Ernst Ahlgrens realistiska
diktning göra förklarlig min tillfredsställelse
vid omnämnandet här af den store norske
realisten. I ett annat af brefven, den 10
juni 87, finner jag ock nedanstående:
Hur väl jag trifdes den sista tiden i Paris,
kan jag icke beskrifva. Särskildt kom jag att hålla
* Understruket med rödt bläck.
** Folklif och småberättelser.
*** Årgången 1909, tionde häftet, under rubriken :
Ur bokmarknaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
