Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ernst Ahlgren och Esselde. En brefväxling utgifven af Sigrid Leijonhufvud. Af Robinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
robinson
af Jonas Lie; han är en af de älskvärdaste
människor jag någonsin träffat, att umgås med honom
är som att på en riktigt gråmulen och blåsig
vinterdag komma in i ett väl ombonadt, varmt och
hem-trefligt rum. Hela ens varelse tycks bli ett enda
harmoniskt välbefinnande.
Omedelbart följer:
Björnson var också älskvärd på sitt sätt. Men
man känner hela tiden, att man andas luften kring
en despot, en af dessa personligheter, hvilka
uppsluka allt som kommer dem nära — jag menar,
som vilja draga in allt under sitt inflytande, rent
instinktmässigt, därför att det är deras natur.
Nyansen i hennes lifliga intryck af
personligt umgänge med dessa, båda så
älskvärda män, är icke litet kännetecknande
för arten af hennes eget skaplynne.
En sådan, på eget ansvar
verklighetsdiktande natur som hennes, sedan den en
gång väl hunnit visshet om sin kallelse, var
»omöjlig» helt enkelt som något slags
med-redaktör i något af organen för propaganda
»i kvinnosaken» — eller för hvilka andra
gagneliga värfningsåligganden som helst.
Något som ej innebär ringaste hinder för
att vår vältänkande landsmaninna Victoria
Benedictsson måste hyst och verkligen hyste
vördnadsfull tacksamhetskänsla för allt det
myckna gagn, hvilket under ett tredjedels
århundrade åstadkommits genom den
svenska kvinnorörelsens koryfé, fröken Sophie
Leijonhufvud, sedermera friherrinna
Adlersparre.
Den bok jag fått i uppdrag att
anmäla innehåller, som sagdt, föga eller intet
af hvad läsaren genom ingressen fick
anledning vänta. Men i hvarje publiceradt
bref möter honom innehåll af synnerligt
intresse, såsom ofelbart måste inträffa med
bref mellan två korrespondenter sådana
som dessa, hvilka, hvar på sitt område, haft
så dugande kulturinsatser att komma med.
Redaktionsanmärkningarna mellan brefven
äro i all sin korthet till sammanbindande
hjälp vid läsningen, undantagandes en (sista
tre raderna på sidan 86 och de första tre
på sidan 87) med endast så tveksamma
förmodanden, att de helst bort uteslutas.
sf:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
