Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Torfvan. Skiss. Af Gustaf Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>&&i*
TORFVAN
SKISS
Af GUSTAF JANSON
]RIKSSON stod vid
stugknuten och såg ut öfver ägorna.
I (S| Stora voro de inte, hans
blickar nådde utan ansträngning
gränserna. Med undantag af
hagmarkerna bakom kullarna mot norr hade
han alla sina åkerlappar inom synhåll.
Han nickade ett par gånger, om
också liten var det i alla fall en bra gård.
När han för länge sedan köpte
Lilltor-pet, lågo endast några stenbundna
tegar mellan hällarna. Och nu hade
hvarje lapp odlats upp. Det kostade ett lifs
arbete och mödor, men så var det
också gjordt. Eriksson nickade om igen
och klippte med de små sluga ögonen.
Då han stått en stund på backen,
hvarifrån han hade bästa utsikten, gick
han in i stugan.
— Nåå? frågade en gnällande röst
från fållbänken vid kortväggen, och
gumman Erikssons ansikte med den
besynnerliga fågelnäbbsnäsan och den i en
spets framskjutande hakan höjdes från
kuddarna.
— Neej, svarade gubben, lugnt och
bredt.
Gumman skrockade något, som skulle
föreställa ett skratt och uttrycka
belåtenhet. Sedan nickade bägge mot
hvarandra, och gubben tillade:
— Gärden säljer jag aldrig.
— Det ä så rätt så, Eriksson lille!
Gumman sjönk åter ned i sängen, drog
täcket upp till hakan och följde med
ögonen sin gubbe, som sysslade med
något borta vid spiseln.
Sedan gumman blifvit sängliggande
till följd af gikten, hade samma frågor
och svar växlats hvarje morgon de sista
åren. De båda gamla hade sin
särskilda anledning därtill. Lilltorpet sköt som
en spetsig vinkel in i det
bredvidliggande godsets ägor. Herresätet med sina
tre utgårdar omgaf det på alla sidor,
och det var lätt förklarligt, att
godsägaren önskade aflägsna den hvita fläcken,
som skämde kartan på kontorsväggen.
Personligen eller genom sin förvaltare
hade han flere gånger frågat Eriksson,
hvad han begärde för stället.
— Jag skall tala med gumman först,
ljöd svaret, som efter hand blifvit
stereotypt.
Men gumman Eriksson svarade
oföränderligt nej. Gubben endast klippte
med ögonen och såg småslug ut, han
ville detsamma som hon. Men det gick
naturligtvis inte an att rent ut säga nej
åt en så hög herre som godsägaren.
Därför mötte Eriksson frågan med ett
beskedligt skämt och mumlade till af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
