Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 / 305 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - August Strindberg. Af Ruben G:son Berg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

AUGUST STRINDBERG. BYST AF CARL ELDH. 1905.

studera, hur öfverretningen och
tvångsfantasierna vuxit under den sista
perioden af hans författarskap, men
påståendena om att de lärde utgjorde ett band
sammansvurna lögnare och skojare, att
skalder och författare, hvilka han
ringaktade, voro usla och föraktliga, de
blottade patologiska förändringar i hans sinne,
hvilka aktningen och tacksamheten för
hans mandoms storverk bort hindra
människor att applådera. »Strindbergsstriderna»
ha blottat bristen på kulturell
soliditet hos oss, en brist som Strindberg
fått sota för och vi i vår tur få sota för.
Det är delvis bristen på vördnad för
kulturarbetet, jäkten att till hvarje pris
vara modern, som Heidenstam så slående
framhållit som ett af de typiska svenska
karaktärsdragen, begäret att vilja göra om
allting efter den senaste notisen från
utlandet; det är delvis Strindbergs
läsaraktiga credo quia absurdum, som i alla
händelser icke har något berättigande
utanför trons region; det är slutligen
delvis äfven en brist hos den tid, som
bildade honom och som minst af allt
skolade till historisk blick, till förklaring
och begripande. Strindbergs förhållande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>