Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Svenska romaner och noveller. Af Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i, ASM:* \ \ pMViJisSSSmXtä
SVENSKA ROMANER OCH NOVELLER
Af OLOF RABENIUS
II.
Bengt Berg: Genezaret. Stockholm, Albert Bonnier.
Martin Koch: Ellen. Stockholm, Albert Bonnier.
— Vattendroppen. Stockholm, Albert Bonnier.
— Arbetare. Stockholm, Albert Bonnier.
Gustaf Ullman: Godheten själf och andra
berättelser. Stockholm, A. Bonnier.
— När kärleken hämnas. Stockholm, A. Bonnier.
Änna Lenah Elgström: Havsboken. Stockholm,
A. Bonnier.
— Fattigfolk. Göteborg, Åhlén & Åkerlund.
Hilma Angered Strandberg: Hemma.
Stockholm, A. Bonnier.
Jane Gernandt-Claine: Sveaborg. Stockholm,
Wahlström och Widstrand.
I EN SVENSKA läsepubliken, som
lockas och villas af så mycket
underhaltig litteratur, står i verk-
’ lig tacksamhetsskuld till Bengt
Berg för hans Genezaret, som förefaller
mig att vara en af de starkaste och
säregnaste böcker, som framkommit under de
sista årens produktion. Den besitter i
ansenlig grad några af diktens egna
ursprungsvärden: lefvande intuition för den
verklighet, den återger, och skapande natur- och
lifskänsla. Ett sådant verk spirar som en
gren med frisk grönska fram ur
litteraturens träd, som eljest så ofta ger upphof
till torra och förkrympta bildningar.
Liksom inspirationen till denna dikt visar sig
äkta och ursprunglig, har den äfven till
ämne primitivt människolif, och den källa,
hvarur författaren hämtat stoff till sin
skildring, är äfven poesiens egen
bottenström.
Han har här framställt människan som
naturväsen, bunden till jorden och fången
af drifter men med gryende tankar och
sökande blickar, människan, som ännu är
hälften djur med ett medvetande midt
emellan dröm och vakenhet, barn af en dunkel
urvilja med ett stumt och försjunket lidande
och en oförstådd, ur blodet sprungen
längtan. De primitiva stambyggare — en
koloni lappar i högsta norden — hvilkas lif
och väsen berättelsen skildrar, få
emellertid del af kristendomen, men de omkläda
dess läror efter sin egen naturliga skepnad,
och så som dessa i anden fattige äro, så
tolka de den främmande religionen efter
sina stapplande tankar och enkla begär.
Och som Herrens tillkommelse är dem
utlofvad, förbida de honom dagligen och
stundligen, och när en främling slår sig
ned i deras aflägsna nejd, mena de, att
det är mästaren. När han nalkas deras
Strand, förvillar dem deras syn så, att han
tyckes dem gå på vattnet, och deras tro
gör hans handlingar till underverk. Men
när han bryter helgden på deras
begrafningsplats, ta deras nedärfda föreställningar
öfverhanden, och de fly den de förut
tillbedj Det är en underlig grupp dessa
lappar i Nuonjas, de flesta krymplingar och
sinneslytta, som slagits af mörker, köld och
olycka, sårade djur, som bära naturens
hela vånda, som just genom sina lyten fått
sin instinktiva sensibilitet skärpt och som
driftmässigt hänga fast vid lifvet, dunkelt
bidande sin förlossning, som ett ögonblick
i den förmente frälsarens gestalt glimmar
emot dem som ett ljus i dimman. Man
får ett gripande intryck af den blott
antydande skildringen, hur deras hopp gäckas
och hur de åter glida in i sitt skumma
lif, och författarens konst låter oss bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
