- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugutredje årgången. 1914 /
557

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Isländsk novellistik. Af Rolf Nordenstreng. II. Gestur Pálsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ROLF NORDENSTRENG

557

kandidat, förlofvad med den obetydliga
dottern till den nyss afgångne prosten i
Islands fetaste pastorat. Den unge
kandidat Bjarni Sveinsson, sotn visst icke saknar
begåfning, söker pastoratet efter sin
blifvande svärfar; och som denne senare har
penningar utlånade till snart sagdt alla
bönder i socknen, är det en gifven sak, att
ingen vågar rösta emot hans svärson in
spe, fastän denne är alldeles oerfaren i kallet
.och ingen känner honom. Emellertid
uppenbarar sig snart en ung kvinna af
mera betydenhet, mer personlig och
intelligent än prostdottern: hennes bästa väninna,
änka efter distriktets förre syssloman. Det
dröjer ej länge, innan hon och han finna
hvarandra; och hon afslöjar för sin älskade
det hycklande intrigspel, som af
procentaren-prosten bedrifs för att få Bjarni väld.
Med afsky vill han vända sig ifrån den
skenhelige nepotisten, bryta sin förlofning
med den kvinna han icke älskar, återta
sin ansökan och börja ett nytt, rikare och
värdigare lif med den själfulla,
varmblodiga och modiga fru Anna. Men — nästa
dag, då han skall ha sin stora uppgörelse
med prosten, kan han under
morgontoaletten icke undgå att genom fönstret se,
hur holmen utanför vimlar af ejder. Och
han minns då, att prosten sagt, att den
afkastar tvåhundra skålpund dun om året.
Ja, StaSur är i alla fall ett ypperligt pastorat,
bekvämt, trefligt och med dryga inkomster.
Så ser han sin fästmö på gården med hela
hönsflocken omkring sig, och han finner
alltfler och fler företräden hos pastoratet.
Är det nu verkligen värdt att offra både
dem och en ung, god och oskyldig flicka
för fru Annas skull? Hans rättskänsla
kräfver likväl, att han med prosten reder
upp valintrigerna. Det sker under
frukosten; och naturligtvis framdrar den gamle
mannen fullgoda, kristliga skäl för sitt
handlingssätt, allt under det han bjuder
Bjarni på färska ägg från ejderholmen och
färsk lax ur Staöar-ån. Själffallet blir slutet,
att Bjarni finner sig ha gjort den
vördnadsvärde åldringen orätt och i fru Anna
ser en hednisk förförerska. Han blir väld
med stor majoritet, ty vid valet sitter
gamle prosten med en kladd i handen
och stryker där ett blått streck öfver
namnet på hvar bonde, som röstar på Bjarni;
och han håller boken så, att väljaren kan
se sitt namn och sitt skuldbelopp. Där-

gestur pålsson.

förinnan har Bjarni sändt fru Anna ett
kyligt formellt afskedsbref, där han
underrättar henne om att hennes beskyllningar
mot prosten visat sig vara fullkomligt
ogrundade. Och sagan slutar med att
Bjarni med samvetsfrid och glädje håller
bröllop med sin fästmö, prostens dotter,
som för med sig i boet tolf präktiga kor
och tvåhundra får.

Men den verkningsfullaste, mest
gripande af Gestur Pälssons berättelser är
likväl »Sagan om Sigurd båtsman» (Sagan
af Siguröi formanni). Kanske är det ej
blott ämnets djupa, skakande tragik och
skildringens öfverlägsna mästerlighet, utan
äfven den fullkomliga frånvaron af all
satir, som gör den lilla sagan så
oförglömligt fängslande. Härtill bidrar äfven
den omisskänneliga trovärdighet, som
kännetecknar innehållet. Man har intet skäl att
tvifla på författarens uppgift, att sagan är
sann. Här nedan skall jag försöka ge ett
referat af den, på samma gång jag
hänvisar läsaren till Wiehes danska
öfversättning (G. Pålsson, Fire Fortællinger,
oversatte af Holger Wiehe, Khvn 1896, Axel
Andersens Forlag).

Sigurd och Einar hette två bröder,
söner till en änka, den förre tjugu, den
senare nitton år gammal, båda fiskare till
yrket. Sigurd var lång, groft byggd och
stark, Einar däremot klen och med svagt
bröst. De voro varmt fästa vid
hvarandra.

I den bygd, där de vuxit upp,
frodades all slags öfvertro och vidskepelse. De

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1914/0609.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free