Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Med automobil i nordligaste Sahara. Av Anders Ångström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MED AUTOMOBIL I NORDLIGASTE SAHARA
2 7
UTSIKT ÖVER BOU SAADA.
Saada, »lyckans fader», den första
verkliga oasen, och nu först känna vi med en
rysning utefter ryggraden, att vi äro i
palmernas Och den oändliga öknens land.
Öknens suggestion griper oss med sin
mäktiga tystnad.
Vi läto bilen stanna utanför muren,
och gingo till fots mellan de vita
lerhyddorna. Alla dessa små vita hus med
sina enkla lugna linjer och sin port, som
går direkt från det inre till gatan, göra
intryck av tempel i någon mystisk
religionskult, som omsveper det hela med
ett skimmer av overklighet. Och detta
intryck stärkes än mer, då strax efter
solnedgången husets ägare gör sin
aftonbön på hustaket med ansiktet vänt mot
Mecka, mot öknen och palmerna och
med de uppåt sträckta händerna
avtecknande sig mot en sydländskt blå himmel.
»La ilah ill-allah ou Mohammed rassoul
allah» — En är Allah och Mohammed
är Allahs utsände.
Vi kommo fram till ett litet värds-
hus, som äges av en gammal fransk
kvinna. De arabiska tjänarna, till ett antal
av omkring ett dussin, kasta sig över
vårt gepäck och visa oss till våra rum.
Vi äta middag på terrassen vid skenet
av små röda lyktor, som likna
granatäpplen i det gröna lövverket över oss.
Utanför på den öppna platsen, som
domineras av Sidi Ibrahims moské, porlar
en springbrunn. Två kameler och några
dominospelande araber ha grupperat sig
kring den. — De arabiska uppassarna
duka fram rissoppa, beckasiner, blå fikon
och färska bernstensgula daddlar. Allt
gott, utom beckasinerna, som äro
skinntorra.
— Dessa djur, — säger Monsieur
Boisson, och han lyfter beckasinen på
gaffeln, under det att han med kniven
skrapar snuset från benen — påminna
mig starkt om de fåglar, som
gourmanderna i min hemtrakt på Marquesasöarna
plägade tillreda åt sig. De hänga upp
de döda fåglarna i små väl tillslutna pap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
