Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Med automobil i nordligaste Sahara. Av Anders Ångström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
ANDERS ÅNGSTRÖM
KLOSTRETS »TALBA» ÅSKÅDANDE EUROPEERNAS ANKOMST.
intågande kungar mellan de begapande
leden av uppställda »talba», lärjungarna,
som här undervisas i alla de
museimanska former och ceremoniel, som på sidan
av kännedomen om Koran äro
kännetecknande för en kultiverad arab.
Under vägen uppförde de beridna
araberna på sina underbart smidiga och
välbyggda hästar en eldig ryttardans,
som avslutades med ett fingerat
kavallerianfall. Skotten smällde, de krokiga
arabiska sablarna rasslade, ansiktena glödde
av passion och eggelse. Och vi kände
plötsligt att vi voro tre otrogne bland
tre tusen rättrogne museimän. Och
kanske gissade Maraboun våra tankar, ty
han log och pekade på sig själv, om för
att antyda, att han var vårt skydd, eller
för att säga att hans var makten över
allt detta, är svårt att avgöra.
Middagen serverades i klostersalen
under Marabouns presidium. Till vänster
om mig hade jag den ena av de båda
kaider, som anfört de ridande araberna.
Han är en gammal slug man, dekorerad
med många franska medaljer, glänsande
på en röd mantel. Vi äta många
underliga rätter, vilka jag alla hedrar med en
aptit, som, ehuru den ej kan tävla med
min vänstra grannes, dock bör finna nåd
även inför en mycket fet marabous ögon.
Han talar icke franska, men han nickar
då och då uppmuntrande åt mig över
bordet. Middagens clou är det
ögonblick, då fyra tempeltjänare införa det
helstekta fåret, ett väldigt får, som går
över halva bordet. Arabernas ögon glänsa
av belåtenhet. Vi kasta oss över den
bruna fettglänsande kroppen, vars
mumie-liknande huvud orörligt finner sig i att
den stekta och litet hårdfrasiga huden
slites från revbenen och de bakre
delarna. Min kaid till vänster arbetar av
alla krafter. Nu kastar han sig fram
över bordet med halva kroppen, och under
det han med vänstra handen håller
tillbaka den stora krokiga sabeln, vars fäste
är prytt med röda och blå stenar, sliter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
