Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Erik Wettergrens bok om Reinhold Norstedt. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Foto. Th. Wåhlin 1892.
REINHOLD NORSTEDTS ATELJÉ I STOCKHOLM.
ERIK WETTERGRENS BOK OM REINHOLD NORSTEDT
Av CARL G. LAURIN
IKSOM i religionen de dogmer,
vilka förefallit vara hårda
diamantmurar, mot vilka varje anfall
studsade, plötsligt förvandlas till
adiafora, till vitt skum, som blåses bort av den
lättaste fläkt, så ändras under tidernas lopp
också konsthistoriens värden. Men även
om rationalismen förgasat Djävulen och
nyklassicismen underkänt Rembrandt, så har
man dock vunnit bestående värden under
själva striden, och åtminstone vad
Rembrandt beträffar har han visat sig kunna
leva upp igen.
Mänskligheten gör erövringar ej bara
under sitt sanningsletande men också
under sitt skönhetssökande. Det är detta
som gör att trots alla ramlande filosofiska
och estetiska system det alltid kommer att
finnas filosofer och konsthistoriker.
Människornas ögon tindra mot dyrbarheter, men
de behöva ofta av experter få höra, om
dyrgripen är diamant eller glasbit, och
skattgrävare äro nödvändiga också när det
gäller konstens guld. Det ligger ej så på
ytan som många föreställa sig. I
synnerhet under vår framåtgående eller rättare
framåtspringande tid kan det lätt hända
att åtskilligt värdefullt tappas och att
historikern kan hitta förbisedda dyrbarheter,
som man haft oturen att förlora, då man
hade dem mitt ibland sig. Under en
period då, så förefaller det åtminstone mig,
ovanligt många sökte vara rättvisa, då
utanför Konstnärsförbundet, som stod
ungdomens hjärta närmast, också många med
beundran sågo, för att blott nämna ett par
namn, på Wahlberg och von Rosen, blev
Reinhold Norstedt av flera skäl
förbisedd och bortglömd. För den ena sidan
var han akademist och följaktligen för de
rättänkande opponenterna detsamma som
en hygglig katolik för rättrogna
protestanter, d. v. s. litet misstänkt. På den andra
sidan begrep man sig kanske inte tillräck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
