Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Erik Wettergrens bok om Reinhold Norstedt. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
CARL G. LAURIN
REINHOLD NORSTEDT.
BLYERTSTECKNING AV EMIL ÖSTERMAN. I9OI.
Tillhör fru Anna Munthe-Siberg.
ligt på konst, och dessutom stod Norstedt
i skuggan af Wahlberg, men några
personer beundrade honom med verklig
hänförelse, i vilken tror jag någon liten
skadeglädje över att denne verkligt distingerade
konstnär icke begreps av den onda
moderna tiden inmängde sig. Norstedts egen
sjukliga sensibilitet och tillbakadragenhet
var dock det väsentliga skälet till att han
ej i livstiden av den konstbildade
allmänheten uppskattades till sitt värde.
Då Sveriges Allmänna konstförening
beslöt sig att utge en monografi över
Reinhold Norstedt och lät skildra den till
sjuklighet känslige konstnären, som led
formliga marter vid tanken på att en liten
utställning av hans målningar skulle kunna
bli av, och som vid minsta kritik stolt
»slöt sig inom sitt skal», som han sade,
samt försjönk i ångestfull självrannsakan,
så kunde som sagt Konstföreningen ej vänt
sig till lämpligare person än Erik
Wetter-gren. Det visade boken, då den blev
färdig. Jag kände Norstedt från barnsben,
har beundrat honom nästan lika länge och
har i min ägo en liten tavla som jag köpt
av honom för 25 år sedan. Vid läsningen
av Wettergrens bok förstod jag, att han
lyckats göra ett både konstnärligt och
historiskt porträtt av Norstedt och slående
likt, det visste jag. Saken gladde mig
också därför, att den gav mig ny tro på
att historisk framställning kan vara också
faktiskt riktig. Wettergren hade aldrig
sett föremålet men lyckades, tack vare
samvetsgranna studier, smidig intelligens
och en om Reinhold Norstedts egen
påminnande finkänslighet, en dygd som
gudskelov ej är absolut nödvändig för
konsthistoriskt författarskap, att teckna hans
personlighet och hans gärning, och detta så, att
denne pittore cavalieresco, lättstött som en
yr-kesduellant och blyg som en ung flicka, varken
skulle ha behövt draga blankt eller rodna.
Först har boken den ypperliga
egenskapen, att den ej blott är »nyttig till
läsning» utan också möjlig att genomläsa,
och det förtjänar påpekas då det gäller
228 sidor i ett ovanligt storslaget format,
innehållande till stor del beskrivningar på
tavlor, vilkas titlar: Allé till Lunda 1890,
Allé vid Lunda augusti 1891 och Lunda
Allé 1891, klinga litet monotona, men där
tavlornas skiftande stämningar återgivas i
ord, som oftast äro förvånande träffande.
Liksom landskapsmålning ej behöver
syssla med eldsprutande berg eller dalar i
Alperna för att vara intressant, liksom ett
så enkelt motiv som en sörmländsk hage
kan bli till ett stort konstverk, liksom en
god skådespelare av en roll, som
förefaller obetydlig, kan göra något alldeles
särskilt gripande, så kan också den
mycket begåvade konsthistorikern glädja sig åt
att själv konstnärligt tolka en målare, hos
vilken distingerad diskretion i liv och konst
var kärnpunkten, och själv full av
vördnad och sympati för sitt ämne också ha
rätt till en viss belåtenhet att kunna finna
ord, som få andra att lyssna och förstå
vad de eljest skulle gått likgiltiga förbi.
Reinhold Norstedt föddes 1843 på
egendomen Lunda i Vingåker, och det
ligger i hans uppfattning och konst
mycket av svenskt herrgårdslynne. Han har
kultur, både formell och andlig, han är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
