Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR
121
Foto. Atelier Jæger.
PAULINE OCH JOHN BRUNIUS SOM FRU KELEMEN OCH HERR SZABO I
SAGAN OM VARGEN.
larna i grevinnans palats. Som en ödmjuk
skugga följer hennes man. Guldsmidda
betjänter i mängder skynda upp och ned
på de breda trapporna bärande kandelabrar
och fruktskålar till den store tenoren
Ma-lotti, som har lovat att sjunga på soarén.
Maestron har sina kapriser. Då visar sig
på en avsats av den monumentala
marmortrappan Szabo i ståtlig uniform. Emfatiskt
utropar han: »Jag älskar er, fru doktorinna.
Vin och kvinnor, allt har jag försakat, allt
har jag vågat, ja själva döden för er skull.»
»Jag älskar dig», ropar doktorinnan
hänförd. Stor skandal, gråt och uppståndelse.
Szabo försvinner, visar sig på nytt som
attaché, så i maestro Malottis gestalt.
»Ingen kvinna har kunnat stå emot mig,
alla, grevinnan såväl som hennes
kammarjungfru, ha varit mina älskarinnor», heter det
en gång. »Jag älskar dig», utbryter
doktorinnan, ansatt av drömmens kvalfulla oro,
plötsligen utlöst i hänförd beundran. Maestron
försvinner. Slutligen vänder sig den siste
betjänten emot henne. Det är Szabo i en
tjänares skepelse. Hon följer honom lydig
och hängiven — och vaknar. Efter en stund
inträder den verklige Szabo, ett enkelt
biträde i en advokatfirma. Fumlig och
drumlig lyckas han på en kort stund låta
verklighetens kalla vind svalka hennes
upprörda drömmar, och det hela slutar
med litet för mycket välvishet och med
ett inslag av småborgerlighet, som tycks
ha följt med Donau från dess källor på
Schwarzwald. Doktor Kelemen — herr
Svennberg, hans hustru — fru Brunius
och Szabo — herr Brunius voro alla tre
lyckade. Herr Svennberg var den hetsige,
oresonlige maken, sympatisk trots allt. Fru
Brunius grät så vackert i första akten, att
man bara satt och önskade att hon skulle
gråta mer, och hon hängav sig i
drömscenen med självberusning åt en
lidelsefullhet, som verkade imponerande. Herr
Brunius gjorde av Szabo en av sina bästa
roller, en hela tiden konsekvent
genomförd typ.
Kännare av teaterförhållanden i
England påpeka, att skådespelsförfattarna
brukade, då kvinnor på 1600-talets senare
del fingo uppträda på scenen, lägga in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
