Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Estetisk ekonomi. Av Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESTETISK EKONOMI
Av GEORG PAULI
nat
EN SOM från en modern
konstmetropols horisont fått
karaktäristiska utsikter över vår tids
konstförhållanden och dagligen
bevitt-hur oerhörda energimängder utlösas i
en allt väldigare massproduktion, måste
ovillkorligen göra sig den frågan om
kraftutvecklingen icke blott tjänar ett viktigt
samhällsintresse utan kanske framför allt
huruvida mål och medel stå i förnuftigt
sammanhang. Jag förmodar att svaret på
detta sista kommer att bli nekande.
Då framställer sig genast ett annat
spörsmål, och detta rör botemedlet för
misshushållningen. Enär detta medel
näppeligen kan väntas från dem, vilka själva
äro närmast intresserade av det nuvarande
konstläget, konstmarknadens representanter
och stora lager av utövande konstnärer,
som just ha sin utkomst av denna
marknad, vänder man sina blickar mot
tidsrörelser, vilka syfta mot allmän reformering
av samhället, i förhoppning om att i denna
allmänna nydaning även en omläggning av
den estetiska hushållningen må finna sin
lösning. Men här mötes man ännu så
länge av tystnad, i det socialdemokratien
alltjämt är upptagen av brödfrågan och
sociala jämlikhetsproblem och ej har
funnit tid att intressera sig för estetisk
ekonomi. I några enstaka fall, jag vill
erinra om den franske socialisten Maignan,
har likvisst konstproduktionsproblemet
behandlats, och ehuru isolerade företeelser
synas de mig dock böra fjättra vår
uppmärksamhet såsom innehållande
beaktans-värda uppslag till konstens socialisering.
Intet är ägnat att kraftigare belysa det
nuvarande kaotiska tillståndet än jämförel-
sen med någon föregående konstperiod,
varunder förhållandena gestaltats väsentligt
annorlunda, såsom exempelvis under
gotiken, då, som bekant, konsten nådde en
hög grad av blomstring. Konsten togs då
i främsta rummet i bruk i samband med
lösandet av uppgifter av samhällelig natur.
Arkitekturen och systerkonsterna
samarbetade ständigt på dessa uppgifter, vilka
stundom tjänade praktiska eller profana
företag, stundom kulturella eller religiösa.
En naturlig och oavlåtlig växelverkan
existerade mellan den konstnärliga
kraftförbrukningen och samhällets behov, vilket
resulterar i att de konstnärliga idealen
ständigt ge uttryck åt den kollektiva
personligheten. Särkonsterna blomstrade i
skuggan av den monumentala konsten, vilken
reste sig dominerande liksom gotikens
mäktiga katedral, i vars skygd åter det
borgerliga livet slog upp sina hemvist. Men
oaktat särkonsterna intogo en relativt
blygsammare ställning ägde de alltid
tillfredsställelsen att företräda ett verkligt behov:
vare sig det gällde altartavlor, konterfej
eller bilder, ägnade att kvarhålla minnet
av i folkets liv ingripande händelser etc.,
— alltid var konsten ett behov, som ej
på artificiell väg behövde uppdrivas.
I den grellaste motsats till gotikens
hierarkiskt uppbyggda och fast
sammanhållna konstliv företer vår egen tids en
förvirrande massa isolerade rörelser, vilka
oftast blott äga det gemensamt att de
huvudsakligen tjäna privatintresset men mera
sällan det större samhällsintresset.
Konstens forna under årtusenden naturliga
huvuduppgift har blivit omkastad; den
monumentala konsten har måst lämna sin cen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
