Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Estetisk ekonomi. Av Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
GEORG PAULI
trala och dominerande ställning, som
däremot intagits av särkonsterna, vilka
alltmer utvecklats till självändamål, ja, i den
grad att deras nuvarande förnämsta
uppgift ofta förefaller vara mera att tjäna till
lämpligt åskådningsmateriel vid
demonstrerandet av nya, ständigt varandra
avlösande konstteorier än att intressera och
tillfredsställa vårt skönhetsbehov som
färdiga resultat.
Samtidigt med denna inre förändring
uppträder ett nytt fenomen:
konstmarknadens tendens till trustbildningar, med allt
det osunda detta måste innebära då det
gäller högre kulturella värden.
Konstvärdena förvandlas i stigande tempo till
spekulationsobjekt; ekonomiska
sammanslutningar ställa sina kapital till
konstproduktionens finansiella utnyttjande. Staten
tvingas att själv uppträda som medverkare,
för att som det heter »rädda» märkligare
arbeten eller fylla sina samlingar. Det för
vår tid så karaktäristiska
konstnärsproletariatet har till god del sitt upphov i hela
detta osunda, som vidlåder
konstproduktionens ekonomi.
Att konsten är en kulturfaktor, som
varje civiliserad ståt måste räkna med, är
ju ett erkänt faktum; men det är icke nog
med att staten mer eller mindre rikligt ger
densamma sitt understöd. Lika viktigt är
sättet varpå detta understöd verkställes, ty
häri måste givetvis ett direktiv betonas,
som blir av största betydelse för
uppfattningen av konsten som kulturfaktor. Det
är icke nog med att den moderna staten
underhåller undervisningsanstalter och
museer, det är lika viktigt huru dessa
institutioner äro organiserade för att samhället
i sin helhet må draga största möjliga nytta
av desamma. Den estetiska ekonomien
måste ingå som en integrerande del av
na-tionalhushållningen i sin helhet.
Det är huvudsakligen genom tvenne
organ som staten kan göra konsten
fruktbärande, genom undervisningsanstalterna och
genom offentliga samlingar. — —
Jag vill i föreliggande artikel fästa mig
vid den senare frågan, ity att omdaningen
av de förhärskande förhållandena inom
undervisningsväsendet skulle kräva så
djupgående och vittutseende reformer, att
därmed måste anstå till ett gynnsammare
tidsläge. Fullt så komplicerad är emellertid
ej frågan om de moderna museernas om-
gestaltning. Här torde man redan nu böra
påpeka det oekonomiska och oestetiska i
den slentrian, som karaktäriserar vår tids
museer. — —
— — Jag utgår ifrån att då man
säger att konsten är en kulturfaktor man
därmed i främsta rummet menar att denna
faktor bör påtrycka en prägel av förfining
och skönhet på den offentliga miljön och
sedan återverka på det privata livets mer
eller mindre avskilda förhållanden. Jag
fäster mig alltså i särskild grad vid
»rummet», då detta utgöres av en offentlig miljö,
och jag menar, att »rummets» omdaning
till ett konstnärligt helt är en eminent
social uppgift, viktig då det rör den
omgivning vari det offentliga livet rör sig,
viktig även i den reflex därav, som måste
återkastas på det privata området.
$ $
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
