Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje häftet
- Estetisk ekonomi. Av Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
GEORG PAULI
Otaliga exempel kunna framdragas som
bevis härpå, om så skulle erfordras.
Porträttet av Alessandro del Borro i
Berlins museum har länge tillskrifvas
Velazquez, medan det senare ansetts härröra
från Bernini, Tiepolo och (enligt Tor
Hedberg) flamländaren Franchois. Valet står
alltså mellan så olika ursprung som
sextonhundratalets Madrid, Rom och
Mecheln och sjuttonhundratalets Venedig! Det
har likväl icke hindrat, att denna duk hör
till de populäraste både bland konstnärer
och den stora allmänheten.
Det gamla Egyptens konst, varav
spillror blivit strödda i de flesta större
konstmuseer, har på våra dagars konst haft ett
stort och befruktande inflytande, och detta
fastän kunskapen om konstforskningens
resultat är ytterst ringa. Inför månget
härligt brottstycke står man, den skapande
konstnären såväl som den stora
allmänheten, så pass ovetande, att man ej vet
huruvida de händer, som frambragt det
beundrade föremålet, ägt levande liv då
pyramiderna reste sina hjässor ur ökensanden,
eller redan förvandlats till stoft kanske
tusentals år dessförinnan. »Den blå damen»,
som ända till Looströms undersökning i
Ord och Bild 1909 var en okänd målad
av en okänd, har i trots av (eller kanske
man lika gärna kunde säga tack vare) den
hemlighetsfulla slöja, som så länge dolde
hennes ålder och härkomst, visat sig äga
ett skönhetsvärde, som hänryckt och
förbryllat till och med ganska påtnoga
kon-nässörer. — — —
Alltnog, den roll konstforskningen
spelar i en nations förmåga att skapa och
tillgodogöra sig estetiska värden är endast
sekundär. Om de stora konstmuseerna
underhållas och utvidgas förnämligast för att
tjäna konstforskningen, synes mig
utgifterna, och jag talar inte endast om de
rent pekuniära uppoffringarna, inte
motsvara avkastningen. Dålig estetisk
ekonomi alltså.
* *
*
Från processen mot de stora
konstmuseerna låtom oss slutligen rikta blicken på
de vägar, en rationellare hushållning bör
i framtiden slå in på.
Att en kompromiss alltid måste äga
rum torde av det föregående hava
ådagalagts, och för min del tänker jag mig
denna så att konstmuseet endast bör söka
att åstadkomma en såvitt möjligt klar och
ändock uttömmande syntes. Allt som kan
avsöndras och reduceras utan att den stora
linjens vältalighet komprometteras må bort!
Vill jag t. ex. en syntes av målarkonsten
under senaste sekler, så är det först och
främst konsten att måla som skall
förklaras. Konsten att måla, det är konsten att
på en yta lägga färger på ett visst sätt
och i en viss ordning. Och detta blir
således huvudintresset för den som skall
ordna en målerisamling, — syntesen av
själva målandets utveckling och
förändringar under vissa konstepoker. Börjar man
däremot att vilja analysera samt
specialisera genom exempelvis en kvantitativt
imponerande anhopning av den enskilda
»storhetens» produktion, då är gärdet
uppgivet! Och det egendomliga härvid är,
att det oftast nog är »storheterna» — de
s. k. »personligheterna» — vilka man allra
lättast kan karaktärisera med ett ringa
fåtal-arbeten i stället för att som nu sker
van-dalisera väggar, ja hela rum med ett och
samma fabrikat. Reformatorn, som kanske
en gång kommer att sovra och reducera
det moderna tavelgalleriet, skall här finna
lämplig utgångspunkt.
Vid syntesens förverkligande har den
framtida konstnärliga ordnaren att avsöndra
allt det som kan förklaras genom
reproduktion, alltså även en del element vilka
äro centrala ur konstnärlig synpunkt,
såsom komposition, modellering, teckning,
linjeföring — men i främsta rummet allt
det periferiska: det litterära, det historiska
eller kulturhistoriska stämningsvärdet (lyrik)
och anekdoter.
Resultatet av en radikal reduktion skall
snart visa sig, den konstnärliga verkan av
en samling skall höjas i utomordentlig
grad. Rent ekonomiskt undanröjer man
de ständiga klagomålen på för knappa
utrymmen: pedagogiskt vinner jag en fördel,
som inte nog kan framhållas. Genom
»syntesen» blir materialet överskådligt även
för den stora massan, som från ett
museibesök skulle hemföra en känsla av reda,
behag och njutning, i stället för som nu är
fallet återvända med olustkänsla, med
trötthet, leda och virrvarr i hjärnan. Det
syntetiska systemets tillämpning skulle öppna
möjlighet att socialisera konsten i vidare
kretsar, sprida konstskatterna över större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:43 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1915/0182.html
