Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur bokmarknaden - Av Ludvig Looström - Av G. A. Jaederholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 2
G. A. JAEDERHOLM
stina, stundom två gånger om dagen.
Också hade han till drottningens stora
glädje medfört brev från de svenska
kungabarnen, prinsessan Hedvig Sofia och prins
Carl (XII), vilket visar att de voro tidigt
utvecklade, då den förra ej var mera än
sex år och den senare fem och redan
skötte sin korrespondens. Vid skildringen
av ett av dessa besök är Tessin mindre
fåordig än eljes i sådana fall. Han
skriver den 23 jan. 1688: »Sedan Hennes
Maj:t hade frågat mig för några dagar
sedan i trenne timmars tid efter varann om
tusende differenta ting, frågade Hennes
Maj:t om jag var gift eller ej. När jag
gav till svar, det jag ännu intet hade
resolverat härtill, svarade Hennes Maj:t mig:
Det är hel väl utav eder besinnat!» —
Svaret saknar icke intresse, såsom på sitt
sätt belysande drottningens tankar om
kvinnan och äktenskapet.
Och härmed taga vi för denna gång
avsked av Tessin och Siren, med tack för
de angenäma och lärorika stunder vi fått
tillbringa i deras sällskap och i
förhoppning att få träffa dem tillsammans en
annan gång, ju förr desto hellre. Välkomna!
Ludvig Looström.
Edvard Lehmann: Brytningstiden. Bidrag till
övergångsårens psykologi. (Populära vetenskapliga
avhandlingar n:r 58). Stockholm, Alb. Bonnier.
DETTA lilla föredrag, ursprungli-
I^pM gen i något annan form hållet vid
] ett sammanträde i Pedagogiska
Sällskapet i Stockholm 1914,
framlägger pedagogen och religionsfilosofen
Edvard Lehmann i synnerligen behaglig
och spirituell form några viktiga nya
synpunkter för den moderna pedagogiken —
icke i den pedagogik, som varit modern
nu i 150 år, utan den verkligt nya, som
hittills endast i mycket ringa grad förmått
att göra sig gällande, för att icke säga
förstådd, i Sverige.
Författaren fastställer ungdomsårens
psykologiska utveckling i olika perioder, med
hjälp av hitintills bekanta skillnader.
Barnens relativa styrka under åren 4— 1 2 ligger
i deras minne, och deras starkaste drifter
gå ut på att lyda och lära. Den tendens,
som i ett visst slags pedagogiska skrifter
starkt dominerar, nämligen uppfostran till
s. k. moralisk och intellektuell självständig-
het, och som därför leder till försök att
så tidigt som möjligt pressa fram
individuell originalitet, är därför oberättigad
under dessa år, därför att den är objektivt
omöjlig att realisera — individen är varken
kroppsligt eller psykiskt mogen därför, eller
i stånd därtill, och förspörjer icke heller
något subjektivt behov därav.
Vid slutet av denna period ändrar
barnet intellektuell typ och karaktär, i och
med det, att brytningstiden (puberteten)
inträder. Med en rikedom på fina
iakttagelser skildras de karakteristiska olika
formerna av denna nybildning hos gossar
och flickor. De unga individerna börja
nu att lösgöra sig från sin omgivning och
börja vara och vilja vara självständiga
människor. Rent intellektuellt sett vidtager
nu en period av drömmeri, ofta med stark
känslobetoning, som gör barnet föga ägnat
till kunskapsinhämtande i skolans dagliga
arbete. Recensenten vill icke underlåta att
anmärka, att det synes honom som om
professor Lehmann väl mycket betraktade
denna intellektuella förvandling som
karakteriserad framför allt av slöhet. Tvärtom
synes det honom som om denna tid vore
den, då ungdomens första egna
intellektuella intressen (särskilt för gossarna) börja
bildas. Slöheten (= intresselösheten) för
skolarbetet kan då betyda snarare en hastigare
intelligenstillväxt. Däremot skall det icke
förnekas, att särskilt vad flickorna beträffar
och kanske också med hänsyn till många
gossar, de förskjutningar i
tillväxthastig-heterna inom centrala nervsystemet och dess
direkta och indirekta följdorgan
(muskelsystemet och benstommen), samt hos flickorna
den stundom mycket häftiga utvecklingen
inom genitalsfären förorsaka ett så starkt
ianspråkstagande av hjärnan, att en direkt
otjänlighet till skolarbete och även
självständigt psykiskt arbete inträder. —
Isoleringstendensen yttrar sig nu i tvänne
samtidiga former: dels i lusten att avskilja sig
från det motsatta könet och föräldrarna,
och dels i tendensen till en synnerligen
stor intimitet med jämnåriga likkönade
individer. Det är i denna period bandet mellan
föräldrar och barn brister, icke sällan så
fullständigt, att det stundom icke gives
djupare oförståelse än emellan olika
generationer inom samma familj. Pojkarna hysa
ett icke sällan envist godsint förakt för
flickorna, och uthärda i regeln icke i deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
