Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur musikens förhistoria. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MUSIKENS FÖRHISTORIA 183
SIGNALTRUMMOR FRÅN SEPIK (NYA GUINEA). Ur greve Birger Mörners
samlingar.
war der Rythmus!» — musiketnografien
sätter utan större tvekan sitt sigill under
detta Hans v. Bülows yttrande. Det
primitiva nervsystemet förefaller också
onekligen vara lagt till rätta efter schemat
sprattelgubbe. Vad Jaques Dalcroze
därför nu lär ut som de yttersta
dagarnas visdom, är rena rama urtiden. Det
säger sig därför själv, att för
naturmänniskan trumman, den nakna rytmens
förespråkare, måste vara en härlig sak.
Ty trumman vädjar lika mycket till
vadmusklerna som till örat —: gudomen,
som täckes ha sin hemvist i
trum-bäckenet, utsänder med dunkarna
hemliga order till hans ben att bete sig så
och till hans armar att bete sig sä —
order som prompt och gärna lydas.
Kraft och mod blixtra genom hans
varelse, när trumman talar. Den nödvändiga
sinnesupphetsning, utan vilken den
primitiva människan icke gärna företager
sig något viktigare, vare sig det gäller
ett plundringståg mot fienden eller det
högtidliga uppspisandet av en
medmänniska — den framkallas till en icke
oväsentlig del av trummornas larmackom-
panjemang. Sålunda kunde
Marutse-stammens stora larmtrumma lämpligen
karakteriseras som en apparat för
framkallande av panik och nationellt raseri
samt är i överensstämmelse härmed
monarkens privategendom. Enligt Birger
Mörner tänker sig Tigerfolket även livet
efter döden som en konsert av trummor
— härvid lydande samma fantasiens
oskrivna lag, som föranlåter Melozzo da
Forli att avbilda sina änglafiickor
trakterande hans samtids favoritinstrument. —
Detta till trots är det icke antagligt, att
trummorna och deras förnämare
systerinstrument: pukorna, höra till de tidigare
musikalierna på vår planet; etnografien
är snarare böjd för att anse dem av
jämförelsevis sent datum: de ställa större
anspråk på den primitive
instrument-makaren än exempelvis inborrandet av
några tonhål i en benkanal eller
spännandet av ett par trädrotssträngar över
en passande ljudram. Och skulle den
tyske forskaren på detta område, Karl
Bücher, ha rätt i sitt påstående, att flera
av de primitiva toninstrumenten uppstått
direkt ur arbetsverktygen och husgeråden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
