Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ernst Hæckel. Ett liv i vetenskapens tjänst. Av Beatrice Zade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
BEATRICE ZA DE
tat, när man hör, att han förlagt sin
mottagningstid till en så tidig timme
som kl. 5 till 6 om morgonen. Enligt
hans egen humoristiska framställning var
följden därav, att ingen av hans
patienter dog.
På grund av sin ringa framgång som
läkare fick han äntligen sin fars
samtycke till att helt och hållet ägna sig
åt zoologien. Och hans far gjorde än
mera för att hjälpa sonen in på den
nya banan: han beredde honom tillfälle
till ett studieår i Italien, dit Haeckel
våren 1859 glädjestrålande begav sig.
Den härliga naturen där uppväckte
genast de hos honom slumrande
konstnärliga anlagen. Han målade, mest
akvarell, så lång dagen var, och glömde
därvid nästan alldeles bort sitt egentliga
ändamål med resan. »På Sicilien», har
han själv bekänt, »var jag nära att slå
om och bli landskapsmålare.» Först i
Messina »slöt estetikern inom Hæckel
en kompromiss med zoologen.» Han
tog ivrigt itu med studiet av de millioner
för blotta ögat osynliga djur, som
befolka vattnet. Vad han därvid med nät
och mikroskop upptäckte avslöjade för
honom en ny värld av oförliknelig
skönhet, vilken ingen fore honom förstått
att uppskatta. Genom studiet av de
lägst stående djuren, vilket Hæckel i
Messina påbörjade och sedermera ägnade
sitt livs mest omfattande arbeten,
grundlade han sin ryktbarhet som zoolog, på
samma gång som hans konstnärssinne
fann sysselsättning och tillfredsställelse
i bemödandet att på papperet fasthålla
de små varelsernas hemlighetsfulla
skönhet.
Efter sin återkomst från Italien bodde
Hæckel först en tid i Berlin, sysselsatt
med att av det från resan medförda
materialet utarbeta sin första större
vetenskapliga avhandling: »Die
Radiola-rien. Eine Monographie.» Redan innan
den (1862) blev färdig, hade Hæckel
lämnat Berlin och år 1861 slagit sig
ned som docent i Jena, där en av hans
intimaste vänner, Gegenbaur, var
professor i anatomi. Någon självständig
professur i zoologi ägde det gamla
Jena-universitetet ännu icke, ej heller något
zoologiskt institut och inga zoologiska
samlingar. Filosofiens gamla hemort i
Tyskland hade dittills haft föga att
skaffa med naturvetenskaperna. Det blev
genom Hæckel annorlunda. Redan efter
ett år inrättades för honom, vars namn
hastigt blivit känt i fackkretsarna, en
professur i Jena. Sålunda blev ett av
naturforskningens snillen bofast i
filosofiens traditionella brännpunkt, och i
Hæckels person blev Jena universitet
snart nog medelpunkten för våra dagars
märkligaste naturfilosofi.
Ej långt efter utnämningen hemförde
den unge professorn till den idylliska
Saale-staden sin brud, Anna Sethe, en
kusin till honom på mödernet. Deras
förbund var grundat på den djupaste,
varmaste kärlek och den innerligaste
förståelse. Hæckel har en gång på tal
om Anna Sethe yttrat: »Om det under
min telluriska pilgrimsfärd varit mig
förunnat att uträtta något för
naturvetenskaperna och mänskligheten, så har jag
härför till stor del att tacka denna högt
begåvade kvinnas förädlande inflytande.»
Deras äktenskaps korta år har han
kallat sitt livs lyckligaste. När hans unga
hustru 1864 efter endast ett och ett
halvt år genom döden rycktes ifrån
honom, ansåg han det omöjligt att
någonsin övervinna det slaget och
betraktade sitt liv som avslutat.
Förlusten av den älskade makan
kastade i själva verket djupa skuggor
över många år av Hæckels levnad.
Men smärtan, som på mången verkar
förlamande, sporrade hans kraftfulla
natur till allt allvarligare och ivrigare ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
