Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ernst Hæckel. Ett liv i vetenskapens tjänst. Av Beatrice Zade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
BEATRICE ZA DE
gåtor, som ännu icke äro infallibelt lösta,
så hade helt visst hans betydelse som
filosof varit ojämförligt större. Som det
nu är, har man ofta glömt, att Hæckels
monism icke är det, som entusiastiska
anhängare gjort den till och fanatiska
motståndare påstått att den vill vara,
nämligen lösningen av alla gåtor,
världsbyggnadens sista bjälke, de vises sten.
I själva verket är den endast ett bidrag
till de för alltid gällande svaren på
människoandens viktigaste spörsmål, ett
trappsteg högre mot det slutliga målet. Den
allvarligt och kritiskt sökande, som ej
kan taga medlet för målet, kommer väl
knappast att stanna i sin utveckling vid
Hæckels monism, åtminstone icke på
psykologiskt och etiskt område.
Hæckel har ägnat större delen av
sitt arbete under de sista tjugu åren till
att utbreda monismen. Han har
outtröttligt talat och skrivit för densamma.
Under hans ledning har för några år
sedan ett förbund av monismens
anhängare i Tyskland bildats, vilket för
närvarande räknar ungefär sex tusen
medlemmar. Bland de många skrifter,
vilka Hæckel författat i avsikt att
bekantgöra sin evolutionistiska
världsåskådning, äro hans Welträtsel och
Lebens-wunder de förnämsta. Den förstnämnda
boken utkom 1899 och lämnar en
uttömmande framställning av Hæckels
monism. Den har utgått i en hel rad
tyska upplagor, däribland en billig s. k.
folkupplaga, översatts till tjugufyra språk
och spritts i mer än en million exemplar.
Omkring densamma har en verklig flod
av skrifter för och emot uppstått; den
uppväckte, enligt Hæckels egna ord,
»mycken fasa, men därjämte även
förtjusning». Man må tänka huru som
helst över enskilda punkter i denna
berömda bok, man må hur klart som helst
se fel och otillräcklighet däruti; man kan
dock icke utan vördnad taga den i sin
hand, då man betänker, att den visat
hundratusentals människor vägen vid
deras sökande efter sanningen.
I ärligt och oavlåtligt arbete för det
sköna, goda och sanna har Hæckel
åldrats. Hans sociala ställning har stundom
stått på vacklande fötter, hans
övertygelse har aldrig sviktat. Få människor
ha varit utsatta för så mycken smädelse
som han. Hans åsikter ha angripits,
förvrängts och skymfats; honom själv,
»ap-professorn», har man ofta förföljt
och hånat på det hatfullaste sätt. När
hans »Natürliche Schöpfungsgeschichte»
och andra Darwinistiska skrifter
uppväckt en storm av ovilja, sökte hans
fiender undergräva hans ställning i Jena.
Av universitetets kurator fick han
mottaga svåra förebråelser. Hans svar lydde:
»Vad ni sagt gör mig mycket ont, men
jag kan ej handla annorlunda. Ni vet
ju, att jag endast förkunnar min ärliga
övertygelse. Men om ni tror, att min
verksamhet kan skada Jena-universitetet,
så är jag beredd att genast avstå från
mitt ämbete här.» Kuratorn menade
då, att Hæckel nog längre fram skulle
komma att ändra åsikter, och tillade:
»När allt kommer omkring, gör ni mindre
skada här än annorstädes. Ni kan lugnt
stanna kvar.» Hæckel har icke ändrat
åsikter sedan den tiden; men han har
stannat i Jena. De fördelaktigaste anbud
och kallelser till andra, större universitet
har han avslagit. Just i Jena, det urgamla
sätet för »fri vetenskap och fri lära», kunde
en sådan ande som hans nå full
utveckling. Intet tryck från högre ort har
utövats på honom. Det berättas, att en
kyrkans man en gång anklagade
Hæckel hos dåvarande storhertigen av
Weimar, Carl-Alexander. Denne frågade då:
»Menar ni, att Hæckel verkligen tror
det han lär?» »Det är tyvärr högst
beklagansvärt», var svaret, »men det
gör han nog.» »Nå då», utropade stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
