Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ernst Hæckel. Ett liv i vetenskapens tjänst. Av Beatrice Zade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERNST HÆCKEL
207
hertigen, »gör han ju endast detsamma
som ni!»
Under årens lopp har Hæckel gjort
många och vittomfattande
forskningsresor till olika länder och världsdelar,
vilkas frukter varit ej endast
vetenskapliga verk, utan även resebrev, akvareller
och teckningar. Sitt förnämsta
arbetsfält har han likväl alltid haft i den lilla
universitetsstaden vid Saale, där han vid
sin andra hustrus sida alltsedan år 1867
levat ett lyckligt familjeliv. Genom
Hæckel har universitetet i Jena blivit ett av
de mest ansedda i Tyskland i fråga om
undervisningen i zoologi, och detta
gäller allt fortfarande, ehuru Hæckel år 1909
vid sjuttiofem års ålder drog sig tillbaka
från sin lärareverksamhet. Jena äger nu
jämte de vanliga läroställena i zoologi
även den s. k. Ritterprofessuren för
phylogenetisk zoologi och en
»Hæckel-professur» för paleontologi. Det väl
inrättade zoologiska institutet och det
phy-letiska museet — det enda i sitt slag i
världen — äro uteslutande Hæckels
verk.
Högre än alla en storstads företräden
har Hæckel alltid uppskattat enkelheten
och oberoendet i Jena samt framför allt
det omedelbara umgänget med den
härliga naturen däromkring. Mycket av
det han uträttat har han själv kallat »en
produkt av den sublima njutning, som
beretts honom av de jenensiska
kalkbergens måleriska former, när aftonsolens
glöd övergjuter deras purpurröda väggar
med violettblå slagskuggor.» Samma
landskap, som en gång i så hög grad
tjusade Goethe, har även haft ett
oändligt stort inflytande på hans lärjunge
och nära själsfrände Hæckel.
Den andliga släktskapen med Goethe
har varit avgörande för Hæckels hela
livsåskådning. Goethes gudavärld är
kärnan i Hæckels monism, Goethes ord:
»Materie nie ohne Geist», ha städse varit
Hæckels bekännelse. Liksom sin store
föregångare ser Hæckel naturens helhet
i strålande skönhet, i innerligt
förandligande nedåt och med den genom
erkännande av sanningen och förnuftets
utbildande verkligt sedliga människan
som högsta blomma uppåt. Och om än
han själv i ett på sorger och lidanden
rikt liv slutligen kommit till den
konsekvensen av sin lära, att naturen saknar
lyckosinne, att utvecklingen bringar
oupphörliga kval genom individualitetens
nödvändiga undergång, så har han dock i
sin filosofis grundtankar givit möjligheten
till en mera tillfredsställande slutledning.
Ur principen att det harmoniska i fri
konkurrens består över det disharmoniska
låter sig en utvecklingsföljd av allt
skönare harmonier tänkas, varvid
lyckosumman alltjämt måste höjas.
Sin innersta livsåskådning bildar varje
människa sig själv. Men de flesta
behöva därvid hjälp utifrån, och få
personer ha bättre än Ernst Hæckel
förstått att i detta avseende ge sina
medmänniskor en kraftig handräckning. Med
rätta vändas därför mångas blickar
tacksamt och beundrande mot denne man,
vilken säkerligen är en av sin samtids
störste, en man i vilken tänkaren,
forskaren, konstnären och människan
förenats till klangfull harmoni, en kämpe
som i motsats till sina motståndares
ignorabimus och restringamur satt upp
ett mot frihet och sanning strävande:
im-pavidi progrediamur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
