Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En ny Sergelbok. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
AUGUST HAHR
kunnig recensent, att handteckningarna
tyvärr utelämnats, förfaller därför helt och
hållet.
Icke desto mindre förefaller det, som
även med den så begränsade uppgiften
framställningen åtminstone ställvis gärna
kunnat vara något bredare, vilket den
också otvivelaktigt hade blivit, om
författaren tagit mera tid på sig. Det gällde
emellertid, som han själv också
uttryckligen framhåller, att fä ut boken före
jubileumsårets utgång, varför den i viss mån
vore en tillfällighetspublikation. Då doktor
Brising i varje fall är mitt uppe i sina
Sergel-studier, ett arbetsfält, för vilket han
har de största förutsättningar, så bör det
vara lätt att komplettera det redan givna
med nya fynd och iakttagelser.
Sergelforskningen, även beträffande konstnärens
huvudverk, är ju icke nu med allt vad
Nyblom, Göthe, Lange, Looström och Brising
hittills givit för tid och evighet avslutad.
Strängt taget kan ingen människa berömma
sig av att säga sista ordet om en stor
konstnärsgärning. Tiderna, aspekten,
värderingarna ändras ju allt jämt, ja, även det
historiska vad en persons liv och gärning
angår är icke alltid fast baserat, för att ej
tala om, att bilden av förloppet genom
nya rön, nyupptäckta spår kan vinna i
rikedom och sanning och t. o. m. i sin helhet
te sig annorlunda än en äldre. Vad som
gäller stora konstnärer med ett så rikt
personligt liv, så livlig rapport med sin
samtid, så mäktigt konstnärligt inflytande
som t. ex. en Rembrandt eller en Rubens
har även sin giltighet, om också
naturligtvis en mera relativ, beträffande Sergel, i
varje fall sin tids störste bildhuggare.
Åt-minstone vi svenskar böra känna något av
samma respekt för Sergelforskningeti som
vi utan ringaste invändning hysa för den
forskning, som koncentrerat sig kring
konstnärspersonligheter av mera vittfamnande
europeisk betydelse.
Under sådana förutsättningar är även
föreliggande arbete skrivet. Det vill lämna
bidrag till en riktigare, klarare
uppskattning av de Sergelska verken. Författaren
har här sina föregångare. Särskilt Georg
Göthe och Julius Lange ha spekulerat över
Sergels märkligare skapelser. Det är då
av desto större intresse att med Harald
Brisings bok i handen söka finna, vad han
nått utöver föregångsmännen, vilka nya
byggstenar han burit fram till det
monument forskningen sedan länge varit i färd
med att resa över detta ett av den svenska
konsthistoriens stoltaste minnen. Här kan
det nu endast bli fråga om, att döma mera
i stort. Där jag skriver detta, har jag
tyvärr icke till hands de äldre skrifterna i
ämnet, så att jag ej steg för steg kan följa,
vad den ene eller den andre sagt om
samma sak. Författaren förefaller dock
angelägen att hänvisa till tidigare
uttalanden, naturligtvis isynnerhet där hans
uppfattning avviker, eller där han har något
nytt att tillägga. Härför kan läsaren ej
vara annat än tacksam. Man får
förnimmelsen av att hållas au jour med
Sergelstudiernas nuvarande ståndpunkt och följer
ciceronen med stigande intresse för hans
färd genom många stillsamma snår för att
använda hans egen talande bild. Särskilt
är det rörande kännedomen om Sergels
ungdomstid, framför allt den
grundläggande vistelse?i och verksamheten i Rom
1767—1778, den tid konstnären »egentligen
levde», och till vilken han alltid med
vemod blickade tillbaka, denna nya Sergelbok
verkligen röjer ny väg.
Även den största konstnär förtvinar i
en miljö, där hans fantasi och konstnärliga
skaparkraft ej får tillräcklig näring. I all
synnerhet gäller detta den unge konstnären.
En äldre, erfarnare kan i någon mån leva
på ungdomsarvet, om det varit tillräckligt
rikt. Mer än någonsin få vi anledning
reflektera häröver, när vi föras in i
skildringen av »Romerska konstförhållanden på
Sergels tid» eller studera de förträffliga
kapitlen om den Sergelska konst, som
föddes i den underbara konststaden, till
vilken alla de tidens konstnärer, som i
»antiken» sågo en ledstjärna, vallfärdade med
samma brinnande hänförelse som
pilgrim-mernas troende skaror till den helige
fadern och de stora martyrapostlarnas kyrkor.
I dessa kapitel ligger bokens styrka. Men
där ha vi också den egentlige Sergel: det
avgörande för hans konstnärskap och det
huvudsakligaste av hans plastiska
produktion. Har man kommit på det klara med
konstnärens Roma-år och den andliga
atmosfär han därstädes omgavs av, de
inflytelser han från skilda håll mottog, från
de avgudade »antikerna», från den
romerska renässans- och barockkonsten, från
den franska av rokokon ännu präglade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
