Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Fredrika Bremer och Frances von Koch. En samling brev meddelade av Malla Grandinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
MALLA GRANDIN SON
enda nattliga tillflygt för husets två döttrar,
så skulle du lilla Frances ändå i den ha
godt rum emellan de två, ty såsom
ordspråket säger: »hjertrum ger sängrum»
och du som bor i våra hjertan skall i vårt
hus ha rum hvarhelst du vill. Varm skall
du bli det lofva vi. Ingen fara! Min lilla
Frances! Vi hålla af dig, vi äro litet
förtjusta i dina bref, och mycket i dig, vi
tycka att det vore så kärt och roligt att
lite rå om dig här och vi ropa på dig att
komma! —- »Ponera nu» (ett af Geijers
talesätt) att du skulle komma hit i morgon
med Geijer och bli här öfver söndagen,
vi skola spela och sjunga för honom hans
stycken, vi äro kära i dem. — Men går
icke det så — >ponera nu» att du sätter
dig om tisdag i slädvagnen som härifrån
far om måndag med Carolina Rosen1 och
om tisdag skall återvända? Hvad säger
du om det?
Det skall bli så roligt att se dig och
tala med dig litet i ro. Och du skall få
rifva ner »Scener i Norge» så mycket du
vill midt för min näsa, och jag skall midt
för din näsa rifva ner Shakespeares Hamlet,
som jag icke rätt kan med och af allt det
der skola vi rifva ihop något mycket godt
— och vi skola ha strid och frid och
drabba ihop och komma öfverens i allt
det der.
Årsta d. 13 juli 1841.2
Du talar om att bli »old» min lilla
Frances och om dess följder. Också jag
har sedan några år (och jag är ett par
år äldre än du) tydligt kännt i mig denna
öfvergång till en sednare årstid af
lefnads-året. Och jag har välsignat och välkomnat
den. Ack! det gör så godt att känna den
svala fläkten på panna och hjerta, att. känna
hur det lugnas derinom och då kunna
se på lifvet med lugnare, klarare blick.
Hösten är mig kär. Dess sol är mindre
brännande och ofta klarare än sommarens,
hvilken skymts af heta dunster. Och om
vänner gå bort så draga de vårt hjerta
med sig upp mot ett bättre hem, och om
mången njutning dött bort så ha äfven
nya njutningar tillkommit och många, många
lidanden försvunnit. Man måste blott akta
sig för frosten. Den är vådan under denna
1 Grefvinnan Caroline Rosen, född Lagerstråle.
2 Delvis infört i Charlotte Quidings biografi.
årstid, och jordens bästa blomma —
menniskohjertat — är lika i fara att vissna
derunder som dess ringare och materiellare
barn. En mor för unga söner och en
lycklig maka står dock i föga fara derför.
Så många hjertan i djup rapport med
hennes slå varma omkring henne att det är
omöjligt för henne att kallna. Större är
faran för den jemförelsevis ensamma. Enda
räddningsmedlet är äfven här — kärlek.
Och Gud ske lof, denna känsla kan egas
af hvarje hjerta som vill det, -— kan det,
emedan ett evigt varmt hjerta klappar i
verldens medelpunkt och att vi alla stå i
rapport dermed. —
Du frågar hvad Frey1 för i skölden.
Vid första bekantskapen tyckte jag mig
höra honom tala ungefärligen så här. »Vi
Frey, med Guds nåde, kritikens, estetikens,
tankerikets konung, Upsala studiosos och
arfvinge till alla snillets och lärdomens
gebiet m. m. göra veterligt: att vi nu draga
ut till strid från tankens Marsfält så att
det skall knaka och braka igenom hela
verldsträdet. Må fosterlandet förstå oss
och må det förstå sig sjelf, ty vi äro
sanningens starka härförare och alla våra
bragder bli så manliga att alla feminina
anspråk måste i stoftet falla neder, nöjande
sig med att der baka sitt husbehofsbröd.
Vi ha för oss högre värf. Från familjens
låga tråg klifva vi upp på statens alphöjder
att der stifta ett samhälle värdigt förnuftet,
värdigt den manliga kraften och oss. M. e. o.
värdigt den hedniska Guden — Frey!»
Detta, min lilla Frances, ser elakt ut,
men är blott ett litet skämt (emellan oss)
i anledning af den något öfvermodiga tonen
i den föröfrigt rätt vackra prologen och
ett annat stycke af mycket inkonsequent
hållning i skriften. För öfrigt tycker jag
mycket om skriftens indelning, som gör
att man på en gång kan följa med
fortgången inom alla grenar af litteraturen.
Och namnen på utgifvarne af tidskriften
äro borgen för att der bli stycken af värde.
Sjelfva tendensen i afseende på de nu för
tiden kämpande politiska partierna synes
mig vara en medelväg, nemi. ett
framåtgående, men i följd af redan lagda
grunder, en utveckling i normal ordning.
Kommer nu an på hur detta förstås och
till-lämpas. —
1 Tidskrift för vetenskap och konst 1841—50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
