Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Fredrika Bremer och Frances von Koch. En samling brev meddelade av Malla Grandinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIKA BREMER OCH FRANCES VON KOCH 2 97
Vi ha gubben Brinckman här till
middagen; då man för det mesta får tiga
medan han ensam pratar.
Ännu en gång hade döden hemsökt
det von Kochska hemmet och tagit deras
lilla yngsta gosse, uppkallad efter två av
Frances’ käraste vänner: Geijer och
brodern Edward. Fredrika Bremer är
outtröttlig att skrifva tröstens ord till de
sörjande föräldrarna.1
Årsta den 15 okt. 1841.
Förlåt mig, lilla Frances, som så länge
behållit Geijers bref.2 Och tack för den
njutning jag haft af dess läsning. Der äro
så sanna och djupa tankar, och uttryckta
i vackra ord. Från den grund han här
lagt tyckes mig ej svårt att med begreppet
uppstiga till sjelfva hufvudpunkten i ämnet.
»Vi lida för hvarandra, bära hvarandras
bördor eller skulder, äro i följd deraf
frälsare för hvarandra», säger Geijer. Godt!
men vår inskränkta kraft, vårt redan sjunkna
och syndiga tillstånd hindrar oss att på
egen hand komma långt härmed.
»Take the Saviour as the pharo ön this
ocean of mercy!» Huru bra och vackert
sagdt! frågan är blott att rätt förstå på hvad
sätt man så skall fatta honom och hans
verksamhet. —
Jag vill nu föra fram till dig några
jordiska röster som vilja tränga till dig
med varma hjertans alltid välgörande ord.
Fru Silfverstolpe skrifver från Upsala, att
hon fått veta lilla gossens död, och säger:
»de stackars ömma föräldrarna! det gör
mig innerligen ondt om dem och jag ber
dig säga dem att också i Upsala har man
gråtit deras lilla vackra Geijer. Gärna hade
jag sjelf skrifvit till Frances, men alla ord
förefalla så tomma och kalla, då de skola
träffa ett af sorg fullt och brinnande hjerta».3
1 Se Charlotte Quidings biografi, sid. 210 — 220.
2 Det märkvärdiga brev, skrivet ombord på
Polhem 9 sept. 1841, däri Geijer uttalar sig om
försoningsläran, infört bland si Solnedgångens» II
dels bilagor, sid. 390.
3 Geijer skrifver 6 okt. 1841
Suffering childhood was always to me the
saddest of sights. Dying not so. At least I think
so. For I never saw a child give up its puré soul
and I never lost one — I ahvays thought that the
consolation cannot come to the grief — it must
come ont of the grief itself, as an angel emerging
from the deep. So it will with you.
FRIHERRE FABIAN WREDE.
SVARTKRITTECKNING AV MARIA RÖHL.
Tillhör överstinnan von Koch.
Fru Silfverstolpe känner varmt och
starkt, ja allt för starkt både för eget och
andras lugn. Men jag ville, Frances, att
du skulle sett gumman Manderström, då
hon talade om dig med tårfulla ögon och
det innerligaste frommaste lugn i sitt
åldriga, genom dess uttryck riktigt vackra
ansikte, och sade: »ja, den fullkomliga
undergifvenhet och förtröstan . . . den allena
hjelper, den ger ro!» Hon följde mig
sedan till dörren och sade »helsa henne och
säg henne från mig, att jag förstår henne
och känner med henne. Jag vet, att hon
har ett lika rent hjerta, som hon har ett
rent ansikte; och säg henne att hon skall
lefva för de små hon har qvar, och att
vår Herre sköter om den lilla som Han
tagit till sig.»
Ja, det der är orden, men du skulle sett
uttrycket, hört rösten, så viss, så klar och
ljuf. O, min lilla Frances, till sådana röster
skall man äfven lyssna. Jag ville kalla
dem de moderliga rösterna pä jorden, ty
de äro fulla af fromhet och tröst och passa
väl att komma från åldriga mödrar, som
mycket ha pröfvat och mycket ha älskat,
och som derför veta mycket af hvad lifvet
har djupast. En sådan visshet i en
men-niskosjäl vittnar om sanningen som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
