Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA ROMANER OCH NOVELLER
333
en allmän likhet härvid föreligger, låter
sig icke förneka. Man följer ett svävande
växelspel mellan tankar och ting;
tankarna materialiseras, tingen förandligas.
Det nervöst-dimmiga själstillstånd, vari
bokens huvudperson befinner sig, sedan
han upptäckt den ominösa flickan på väg
till vännen, är gripet i ögonblicket, och
hans besynnerliga dröm om dödståget är
så fri från konstruktion, att den tvärtom
med sina rapida bildkombinationer är en
levande form av det ifrågavarande psykiska
fenomenet. Hela den kris, som hjälten
genomgår, jämte dess återverkningar på
omgivningen, föranledes av ett flyktigt och
obesinnat ord han fäller till en obekant.
Det kan tyckas som en ringa orsak till
stora händelser, men författaren har här
en riktig syn på den själiska kausaliteten,
inom vilken en fläkt är tillräcklig för att
släppa lös en ström av omedvetna krafter.
Fönsterljuset, som åstadkommer eldsvåda
och som tjänar till tecken för förstulen
kärleksväntan, står som en hemlighetsfull
symbol för den härskande mystiska
stämningen. Den illuminata drömverkan, som
boken väcker, gör på den i expressiv grad
Hans Sachs mening tillämplig, att
All Dichtkunst und Poeterei
ist nichts als Wahrtraumsdeuterei.
Med sin hastiga och språngartade
framställning och sina delvis oavslutade
tankegångar förefaller boken i mycket som ett
fragment, fastän ju huvudmotivet, hjältens
moraliska utveckling, följdriktigt genomföres.
Som ett stycke själstydande impressionism
har den dock icke ringa värde, förhöjt av
en väckande personlig stil.
Johan Fredrik Hell är ett bredare
anlagt verk. Även detta ger skildringen av
en karaktärs daning och utveckling, icke
som i den förut omtalade boken episodiskt
utan under en hel livsperiod, nämligen
ungdomstiden. Av den subjektiva tonen
att döma ha vi här framför oss en
autobiografisk roman. Det är huvudsakligen i
religiöst och erotiskt avseende som den
unge mannens utveckling försiggår;
särskilt dröjer författaren vid hans
förhållande till kvinnan och kärleken. Ehuru
han redan tidigt lär känna sinnlighetens
gadd, bevarar han sig kysk ända tills han
vinner den kvinna, med vilken han också
kan förena sin själ. Den kvinnliga
nakenhetens och den kroppsliga kärlekens
skönhet hyllar författaren, men famntaget är
honom motbjudande, om det icke framgår
ur hjärtats innerlighet. Den livserfarenhet
och etiska styrka Johan Fredrik Hell till
sist vinner, betingas till stor del av den
omgivning, i vilken han växer upp, både
naturen och människorna. Bland dessa
fäster man sig särskilt vid modern, en
kvinna av själfull mildhet, som låter
lidandet bli en kraft till rening; kring hela
hennes gestalt står ett förandligat
skimmer, och hon fäller ord som uttrycka en
stilla och klar visdom. Man märker den
kärlek författaren lagt in i teckningen
av-hennes person. Även »tant Emerentia»
är en människa, med vilken det är en
lycka för en ung man att träda i beröring;
hur utmärkt är hon ej skildrad med sin
beställsamma iver, som endast är ytan
kring ett romantiskt temperament. Mycket
nöje har man av de kapitel, som handla
om tattarpojken Topsy, vilken lockar ut
Johan Fredrik på äventyrsstråten och låter
honom smaka ljuvligheten av frilivet i
naturen. Den här förekommande historien
om den gamle tjuvskytten hör till bokens
bästa enskildheter. Författarens natursinne
har aldrig förr — om icke möjligen i
några smådikter — framträtt med en
sådan finhet som här. Målaren och poeten
göra gemensam sak i att skapa
landskapsbilder, i vilka naturen själv andas och
sjunger en till mötes. De utgöra bokens
största charm. Men även hemmets interiör
väcker stort behag; en bild som den av
modern vid kistan med familjeskatterna
drömmande om det förflutna har över sig
en förtjusande gammaldags stämning,
kringsvävad av doften av lavendel och rosmarin.
Man blir här delaktig av hela intimiteten
i Ernst Norlinds konst. Dess styrka är
i denna som i hans andra böcker att
framkalla själiska impressioner, att omgiva
människorna med deras och hans egen
andliga luft. Själva berättelsens gång lider
däremot av ojämnheter, liksom den psyko
logiska motivutvecklingen icke har full
stadga. Det utesluter icke, att man lever
med i hans böcker och hämtar lärdom
av dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
