- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufjärde årgången. 1915 /
363

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Irrblosset. Av Gustaf Ullman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IRRBLOSSET

363

frågade sig, vad vännen Frans
egentligen lärt av livet, som han dock levat
för fulla klutar ända från mycket tidiga
ungdomsår. Tydligen hade han
åtminstone inte glömt att älska. Eller, — jo,
kanske var det just det, han glömt, —
om han nu någonsin kunnat det, i ordets
djupaste, rätta mening. Huru hade han
då kunnat glömma bort sin egen hustru,
undrade Thoring, — medan han nu själv,
ej olik en hovmästare på extra
tjänstgöring i en restaurants festvåning, dukade
fram punsch och whisky, glas, cigarrer
och askkoppar. — Han låtsade inte ha
hört sin gästs yttrande. Det lät lite
smått som den trevande inledningen till
en förtrolig bekännelse, och Thoring
kände sig inte upplagd för en sådan.
I synnerhet som han inte riktigt kunde
förmå sig att taga vännen Frans’
förälskelser på allvar så pass som denne
själv gjorde anspråk på. Frans, —
liksom de flesta karlar, menade den
lycklige och trogne gräsänklingen: —
betraktar sina flyktigaste, mest rotlösa
böjelser med evigt samma fantastiskt
förstorande högtidlighet. För andras mest
allvarsamma och livsavgörande hjärtesak
kunna de stå överlägset likgiltiga,
tvivlande eller rent av hånande. —

Det lekte för resten just nu ett litet
halvt avundsamt, halvt spefullt löje kring
arkitektens skäggfria, rörliga munvinklar.
Han lyfte sitt glas:

— Skål, Ivarl — Du har det flott,
du! —

— Skål! — Ja, tack! — sade
grosshandlare Thoring lugnt, utan övermod
och utan att bry sig om den onödiga
spetsigheten i tonfallet. Han tillade:

— Ja, du har inte gjort mig nöjet
och äran av ett besök, sedan vi flyttade
hit. Ja, — jag trivs, — trivs så som
aldrig förr. Det vore synd att förneka. —

Arkitekten nickade, såg sig om med
en underlig blick, — som ville den inte

se! — och sträckte båda armarna högt
över huvudet. Ivar Thoring hade, så
praktisk man han än var, ett livligt och
omedelbart känsligt sinne, ett gott,
kamratligt hjärta, som han dock sällan släppte
till i onödan. Han greps, mot sin vilja,
av ett slags broderligt medlidande. —
Som han nu satt där framför honom,
den smärta, präktiga Frans, med förtidig
trötthet över hållning och uppsyn, och
de fina, magra händerna knutna, liksom
famlande uppe i luften, — tycktes han
Ivar som en sin egen dårskaps hjälplösa
martyr. — Och den stora, långa
leve-mannen fick med ens över sig något av
vilsekommet barn, som blott tarvar en
god och öm vårdarinna! — Men det
hade han ju en, — en oöverträfflig!

Ivar mindes med uppriktigt deltagande
och största beundran den lilla, käcka
och tappra fru Akermann, Frans’ f. d.
hustru. — Han kände ju så väl till, hur
trofast hon hållit fast vid sin ungdoms
älskade, vars bekymmer hon delat, vars
snedsprång hon förlåtit, — alltid, i
oändlighet. — Ovanpå medlidandet dök det
upp inom honom en känsla av förakt
och vrede i blandning. Den där sprätten
i hörnsoffan, som för en nyck, ett infall,
en inbillning, lät en god och ärlig kvinna
sörja i oförtjänt och ensam besvikenhet!
Han var sannerligen inte alls värd den
kärlek, han förkastat, och inte heller den,
han just nu bakom sitt veckade
frackskjortbröst suckade efter! Den, — som
strängt taget inte förtjänade namnet
kärlek. —

— Du har god whisky också! —
sade Frans:

— skål för dem, vi längta efter! —

Och han drack, långsamt, med de

tunga ögonlocken sänkta. Då var det
som om något stack till i Ivar Thoring.
Han deltog inte i skålen, — det undslapp
honom:

— Men hör du, bästa Frans, förlåt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1915/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free