Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Dagar med Wirsén. Av Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGAR MED WIRSÉN
495
ningsfullaste och ljuvligaste av alla
städer, vadan vi böra läsa många mässor
åt Härskarornas Gud, att han måtte
förskona det från ödeläggelse, då de
kämpande arméerna nu slitas om
Flanderns relikskrin. Måtte den droppe av
det heliga blodet, som man förvarar i
Chapelle du Saint Sang, och som man
varje fredag visar för andäktiga skaror,
avvända allt ont! Ty kriget är en
tillfällighet, om ock en regelbundet
återkommande, men Brügge är evigt. —
Ursprungligen ett palats från spanska
tiden, har hotellet vid Rue St. Jacques
behållit sina gammaldags rikligt tilltagna
utrymmen såväl i bostad som gård. Mr
och M:me van der Burgh utövade
värd-skapet på ett sätt, som gjorde, att det
pekuniära mellanhavandet mellan dem
och gästerna föreföll som en alldeles
betydelselös bisak. De voro mycket
rika och höllo visst hotellrörelsen mera
som en hederspost. Dessa sympatiska
och förnäma traditioner hava de också
lämnat i arv åt sonen, vilken ingenting
ändrat uti sakernas hävdvunnet fridfulla
gång, varom jag havt nöjet övertyga
mig vid senare besök.
Det gamla paret visade sig emellertid
inte ofta, och när det hände, var det
bara för att småleende underrätta sig
om huru man trivdes, utan hovmästaren
utövade med stor andakt vicevärdskapets
heliga förpliktelser. Mr Charles och
C. D. W. kommo snart underfund med,
att de voro jämnåriga; ofta sutto de
och språkade både länge och väl, och
det uppstod en verklig sympati mellan
de båda gamla. Mr Charles hade
förlorat både hustru och barn — »jag bjöd
till med alla läkare och alla mixturer,
och kunde de inte hjälpa dem, så hoppas
jag åtminstone till Gud, att de inte
skadade dem» — och han stod allena i
världen, vid vilken han numera endast
bands genom denna trotjänaresyssla. Den
åldrige hovmästarens alla tankar gingo
till de gravar han vårdade, och han
berättade om sina sorger och sitt hopp
för den lilla krokiga gubben med
eldögonen och de hjärtliga, deltagande,
lågmälda orden. Under årens lopp hade
Mr Charles sett tiotusentals gäster komma
och gå, och han glömde väl de flesta
av dem. Men ännu åratal efteråt sände
han med resande svenskar hälsningar
till Mr de Wirsén.
Det bästa fönsterbordet i matsalen
gav han oss, han anvisade sevärdheter(
som resehandböckerna icke omnämnde>
och då han fick reda på, att C. D. W.
var djurvän, släppte han varje morgon
unge van der Burghs jakthundar in i
den muromkransade, av solsken,
blomdoft och fågelkvitter uppfyllda lilla
trädgården, där vi drucko kaffe. Med ögonen
på skaft och flämtande, fruktansvärda
gap sutto de framför den gamle skalden,
som glatt åt dem avstod brorslotten av
sina nybakade gifflar och rosenbröd. —
Wirséns gång blev med åren allt
mera besvärad; han rörde sig med en
sådan utomordentlig långsamhet, att det
faktiskt blev så gott som omöjligt att
följa honom. Därför kunde vi endast i
vagn företaga promenader tillsammans,
och spatserturerna fick han göra ensam.
Hans första mål var då oföränderligt
boklådan, därefter cigarrboden.
Ingenstädes gjorde han sig någon brådska,
utan tog det med upphöjd ro, och hans
bodbesök växte inte sällan ut till
timslånga visiter, varefter man skildes, inte
som säljare och kund, utan som gamla
bekanta.
Från Brügge gjorde vi en utfärd till
Gent, för att se bröderna van Eycks
altare i katedral de St. Bavon. —
Konstverket blev till en predikan för C. D. W.,
alldeles som väl avsikten därmed varit.
En vanlig människa hade väl i första
och sista hand uppmärksammat och ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
