Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Goethe på Dornburg. Av Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHE PÅ DORNBURG
543
Goethe slottet.
Storhertigens slott. Gamla slottet.
DORNBURGSLOTTEN I VAR TID.
Kommo så härtill de otaliga besök
han mottog. Aldrig nekade han att
taga emot någon. Till och med när
man störde honom i hans allvarliga
sysselsättningar, avvisade han ingen,
utan visade sig beständigt »glad, vänlig
och älskvärd, och inte utan humor».
Människor från olika länder och af olika
samhällsklasser kommo denna sommar
till Dornburg för att se och tala med
Goethe. Storhertig Alexander,
geheime-legationsrådet Soret, de unga engelska
hertigarna Arthur Richard och Charles
Wellesley Wellington, Sir Clave,
amerikanen Robinson, den franske musikern
Melard, kungens av Bayern
kapellmästare, och många andra. En dag
kommo tre studenter från Leipzig, som
anhöllo hos Sckell om audiens hos
Goethe. Samtidigt yttrade de, att de
hade hört sägas, att han skulle vara
mycket stolt. Sckell begav sig till
Goethe, som promenerade i en av terras-
sernas alléer. Då han anmälde de
främmande, sade Goethe: »Vad ha de unga
människorna med mig att göraf», men
Sckell tillät sig säga, att det skulle
göra honom glad, om Goethe ville taga
mot dem.
»Nå, om ni gärna önskar det!»
svarade Goethe, »så säg herrarna, att de
kunna komma ner till mig i alléen.»
Först efter en halv timma kommo de
åter till Sckell, högeligen förtjusta över
Goethes enkla och humana sätt att
mottaga dem, varefter de drucko hans skål
i en flaska vin.
Det är förvånansvärt, hur Goethe,
som redan var en gammal man, kunde
få tiden att räcka till för allt vad han
åstadkom av studier och sällskapsliv.
Men han brukade säga: »Dagen är
gränslöst lång, när man blott förstår att
sätta värde på den och begagna den».
Dagen började också tidigt för honom,
som alltid steg upp klockan sex och —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
