Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Albert Engström och Jean-Louis Forain. En studie över svensk och fransk humor. Av Hans W:son Ahlmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALBERT ENGSTRÖM OCH JEAN-LOUIS FORA IN
579
UN PARENT PAUVRE. TECKNING AV J.-L. FORAIN.
— Tu es bon mari... tu ne joues pas à la Bourse... ön ne te connait pas de liaison. . .
et tu es toujours dans la déche! Je ny comprends rien!
drés ord belysa nämligen ej blott den
förhandenvarande scenen utan låta oss
tydligt se vad som föregått och ana vad
som skall följa. Att fadern just av sin
son begär det erkännande för flickan,
den välbehöfliga uppmuntran för sin goda
smak, som skall skänka honom
upprättelse för alla ledsamheter, hans
äktenskapliga otrohet förorsakat honom, är
också en idé, som kastar ett fint men
obarmhärtigt blottande ljus över
mannens moral och hans hems ohjälpliga
förfall. — Här är det också i mer än
något annat fall mannens privilegium
att skratta, ty replikernas grymhet träffa
allt för hårt Andrés moder för att en kvinna
skall kunna hava roligt åt deras kvickhet.
Som prov på den av gift drypande
karakteristik, med vilken Forain förmår
skildra typer som Andrés fader, då de
hemma eller på sitt kontor i känslan av
sin yttre makt låta all inneboende
tarvlighet och uselhet drabba underlydande,
kan teckningen »Un parent pauvre»
återgivas. Inga kommentarer fordrar denna
satiriskt och konstnärligt fulländade bild.
Utom bourgeoisien och aristokratien
med dess pigor, betjänter och
balettflickor möta vi ofta hos Forain gatans
glädjeflickor och deras älskare. På grund
av personernas art och ställning blir
satiren här grymmare och hemskare. Bland
de vidrigaste men på samma gång
allmännast förekommande typer är här »les
marnas» eller mödrar, som äro
kopp-lerskor för sina döttrar. Trots ämnet
blir dock icke satiren låg eller grovt
obskur, utan den uppbäres alltid av
teckningens skönhet eller
underskrifternas elegans. — Välskapad och
förtjusande i sin nakenhet är sålunda flickan,
där hon står i badbaljan och lyssnar till
modern, hennes kammarjungfru, då denna
kraxande anförtror henne:
— A ton àge . . . j’avais déja quitté
ton père 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
