Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Till hembygden. Av Karl-Erik Forsslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
TILL ME/ABYGDEN
Av KARL-ERIK FORSSLUND
O, du min barndoms bygd av malmberg och mumlande skogar,
Järnbäraland, uråldriga mark av glimmande gråberg!
Se, som pilt såg jag upp mot de molltunga höjdernas murar,
stirrade ner i gruvornas natt och andades roströk,
kopparröken, som kvävande tjock men rensande luften
fyllde dalen och låg över byn som ett böljande bolster
vintern lång. Och jag lyddes till bruset ur mumlande skogar,
suset ur gruvornas djup, ur bergens nattliga salar,
dånet av forsar och fall och sprängskottens mullrande åskor,
hamrars och släggors klingande slag och det dövande dundret
från ett utslag i hyttan, en flammande bessemerblåsning.
Höglandsmusik, en malmsymfoni, en krafternas högsång!
Se, som pilt jag lekte i Bergkungens kamrar och gårdar.
Barfota sprang jag trygg på randen av gapande gruvhål,
jättarnas tandlösa gap, kringvuxna av toviga buskskägg.
Längst därnere i dunkla vrår lågo drivor och isflak
sommaren runt, och det hände en gång — jag glömmer det aldrig —
att en rävunge störtade ner för stupande väggen,
svalt där ihjäl och låg där på bår på en hårdfrusen driva.
Sorgfull stod jag och stirrade ner i den skymmande klyftan,
tyst som en grav, blott droppar klingande föllo och föllo. —
Barfota klättrade jag på gruvornas slippriga stegar
ner i mörkret, det tjusande hemska, det isande trolska.
Smög i ort och i stoll, i de villsamt slingrande gångar,
stod där andlös och stirrade in under svartblanka valven.
Tyckte mig se små smidande dvärgars fladdrande lampor,
väntade spänd en skymt av Bergfrun, dårande fager–
Rysande kände jag berget skaka och darra vid skotten,
kände en iskall pust ur djupet och klättrade åter
upp i schaktet och steg mot glimten av dagsljus däruppe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
