Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Dikter av William Wordsworth. Översatta av Anders Österling - I. En klagan - II. Påskliljorna - III. Regnbågen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTER AV WILLIA/n WORDSWORTH
Översatta av ANDERS ÖSTERLING
I.
EN KLAGAN.
Det är ej längre nu som förr,
och arm jag minns de flydda dar,
då vid mitt öppna hjärtas dörr
din kärlek mig en källa var,
som sorglös mig till möte ljöd
och alltid lekte överflöd.
Lycksalig då min tid flöt hän.
Mitt liv var en benådad mans.
O kärleks heliga fontän,
vars starka liv var brus och glans!
Vad har jag nu i stället kvar?
— En brunn i glädjelöst förvar.
En brunn av kärlek — ej så grund,
kanhända djup, jag hoppas det.
Men vattnet är försänkt i blund
och skymning och förgätenhet.
— Så blev det tyst vid hjärtats dörr.
Och därför är jag arm mot förr.
II.
PÅSKLILJORNA.
Jag gick så ensam i min ängd,
så bortom allt som själva skyn —
då stod med ens en härlig mängd
av gula liljor för min syn
med bris från insjön strax intill,
en fladderdans, som ej stod still.
Som vintergatans myriad
av stjärnor tätt i sammanhang
en här av blommor, glitterglad
längs hela buktens båge sprang,
väl tiotusen i ett tag
svängande runt med blitt behag.
Ja böljedansen utanför
var ej av samma friska sving,
och glad blev skalden som sig bör
i glada väsens sällskapsring;
men hur blev denna ljusa ståt
en makt i minnet efteråt?
Ty ofta, när jag sedan låg
i tankar eller halvt i blund,
min inre syn dem återsåg,
uppflammande i ensam stund,
och länge blev jag vederkvickt
av samma liljors dans och dikt.
III.
REGNBÅGEN.
Regnbågen ser jag — och mitt bröst
av glädje spritter till;
så var det, när mitt liv upprann,
så är det nu, då jag är man,
så blive det i ålderns höst —
om icke, dö ]pg vill!
Barnet är far till människan,
och i naturlig fromhet helst
bör dag vid dag stå länkad, yngst och äldst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
