Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Auguste Rodin och Villard de Honnecourt. Av Cecilia Wærn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CECILIA VVÆRN
652
TORNET I LAON.
Ur Vilard de Honnecourts skissbok.
kollektivt arbete »på Guds försyn» och
till Herrans ära, under hänförd brinnande
bön. Ledningen var patriarkaliskt
bestämd, arkitekterna voro personligheter
som på en gammal randbild avbildas
som stående (med handskar på!) med
sina verktyg inför kungen, som de
konferera med — medan timmermannen (åt
vilken ändå takresningen anförtroddes
direkt, oberoende av stenhuggarmästarn),
fick böja knä. Och vad arbetarna angår,
torde de under arbetet ha sjungit mera
— (fråga prof. Cederschöld!) — än de
bådo böner. Det var en morgonfrisk
tid, religiös och livsvarm men glad och
oändligt rik på möjligheter,
gemensam-hetskänsla och skarparlust på alla
områden. Bredvid yrkeshemligheterna, som
gingo i arv i verkstäderna och familjerna
och vilka mästarna icke fingo lära ut
(till daglönarna) — bredvid hela den
ståtliga empiriska, långsamt förvärvade
praktiken — genomströmmande och helt
omskapande denna, gick det en
kontinuerlig våg av samfälld entusiasm och
expansiv skaparglädje, utan vilken de djärva
stora nyskapelserna skulle varit omöjliga.
Vilard tillhörde den generation, som
vuxit upp med och gjort sina lärospån
vid de livskraftiga och häpnadsväckande
ombyggena under den mest passionerade
övergångstiden, då man lärde sig att
bygga som barn lära sig att gå, genom
att dra efter andan — och försöka!
— misslyckas, förargas, lyckas — och
jubla! Själva stenen jublar ju ännu för
den som har gehör — —• när inte
kanoner dundra och bomber explodera. —
Sanningen att säga vittna de för oss
lustiga ritningarna från Reims, Laon,
Chartres m. fl. ställen, varpå här
meddelas ett prov, att tecknarn var ute på
studieresa och ritade av det som slog
an på honom. Han säger det ju själv
på ett par ställen i de för övrigt allt
annat än tydliga »förklaringarna» på
bladen; och omtalar t. o. m. att »såskall
resningen av kapellen (utifrån) i Cambrai
bli, om man bygger dem rätt» — (Vilard
anses också ha byggt den nu försvunna
domkyrkan i Cambrai).
Fullt exakta som likhet äro
emellertid icke de bilder, som komma originalen
närmast. Man stal ju icke på den tiden
— man lånade helt frimodigt idéer eller
eld och omsatte medvetet eller
omedvetet det man ritade av. The personal
equation, som spåras i alla minnesbilder
och de flesta avbildningar, vilka icke äro
avsedda att bedraga, spela också här en
betydande roll. Så blevo Vilards byggen
efter förebilden av Reims icke
osjälvständiga efterbildningar utan levande
skapelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
