Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Auguste Rodin och Villard de Honnecourt. Av Cecilia Wærn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUSTE RODIN OCH VILARD DE HONNECOURT
6s i
Intet ger kanske en bättre
föreställning om skillnaden i utgångspunkt
mellan de båda franska konstnärer, som jag
här velat sammanställa, än att jämföra
ett par av deras ritningar av gotiska
profiler. Den gamle byggmästarens
knapphändiga och naivt illatecknade sektion
av medlet: en av de valvribbor varmed
underverket åstadkoms (se vidstående bild)
— och den nutida konstnärens känsliga
transkription av det bedårande resultatet
— en av de rika gotiska profileringarna.
(Jag har med avsikt valt en av de
enklaste) — med detta deras underbara
rytmiska liv, som accentuerar hela det
strukturella livet — La moulure, dans son
esprit, dans so?i essence reprèsente,
signi-fic toute la pensee du maitre d’æuvre —
säger Rodin; — Rodin, icke Vilard. Det
Villardus (eller Wardus) av Honnecourt
och Petrus från Corbeia sågo uppe i
valven av sin kyrka, med dubbel
koromgång, vad de sade »inter se disputando»
— ha de icke uttryckt i ord. —
Det är nu endast ät Rodin som tolk
av den franska medeltidskonsten, som
jag vill ägna denna sista sida, därvid
bortseende från en viss godtycklighet,
som mänger sig in med i all konstnärlig
tolkning av det historiskt givna. När
en Rodin t. ex. säger, på härlig franska
för resten, att den romanska stilen är
ödmjuk och somber, som la naissauce
de la religion, därföre att den kommer
från katakomberna, frän de äldsta kristna,
som levde i mörka och dolda kryptor
(under jorden)–kan man ju inte
låta bli att i förbigående tycka, att det
är litet synd att så där totalt ignorera
de kolonnrika, guldskimrande, högresta
basilikala templen, som i alla händelser
(även om den kristna kyrktypen går
tillbaka till gudstjänsterna i katakomberna)
hade sin glanstid.–Men
basilikastilen står omtalad i alla de
snusförnuftiga handböckerna–och alla dylika
SEKTION AV EN VALVRIBBA.
Ur Vilard de Homiecourts skissbok.
små inkast i förbigående äro utan
betydenhet för det väsentliga man röner, när
man läser Rodin, som när man läser
denne andre store inspirerade omtolkare
av det historisk givna efter eget skön —
Jules Michelet. — —
Som alla litteraturhistoriska paralleller
haltar denna åtskilligt. — Men Michelet
var ju också en som var besvärad av
slagg. Och man måste gripa till med
något sådant för att ge uttryck åt sin
stämning, när man gäng pä gång på
dessa sidor rycks med av det ståtliga
och vulkaniskt burna i det centrala och
väsentliga i den rodinska prosan. Man
tänke sig då detta tillämpat på en sådan
skönhetsvärld som de franska
katedralerna. — — Det är därvid icke endast
GOTISK PROFIL. TECKNING AV AUGUSTE
RODIN. Ur Les cathcdrales de France.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>