Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Hans Larsson. En svensk intuitionsfilosof. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS LARSSON
EN SVENSK INTUITIONSFILOSOF
Av ALF NYMAN
TT I SVERIGE utge en filosofisk
bok — det är att inlämna ett
brev till skuggorna, har en
filosofisk skriftställare nyligen uttalat.
Den bildningspessimism, som därmed
biktar sig, skall icke diskuteras. För Hans
Larssons fall är den obefogad. Han
framställer det sällsynta fallet av en läst
filosof. Sedan den Rydbergska
praktbands-filosofiens dagar har svenskt bildningsliv
knappast ägt någon mera samlande punkt
och säkert ingen, som i så påtaglig grad
angått den mera reflekterande allmänheten.
Hans tankar har det varit förunnat att utan
missöden komma adressaterna tillhanda.
Anledningarna torde vara åtskilliga. Den
lättast angivna: det stilistiska,
språkcharmen, behandlingsklarheten — torde
knappast vara den djupast verksamma; det vore
att tänka för lågt om svensk
bildningspublik. Snarare bör man väl söka skälet
däri, att det kärnproblem Hans Larsson
lever kring på ett särskilt sätt varit tidens
eget och känts igen som sådant. Hans
filosofi innehåller uppgörelsen med en
tidsriktning. På den punkt där »åttitalet» och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
