Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Två dikter. Av Arvid Mörne - Afton på stranden - Något må jag veta —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ DIKTER
Av ARVID AÖRNE
AFTON PÅ STRANDEN
Strandens fura ser sin skugga
vandra ut på vattnet:
"Dunkla träd med kolsvart krona,
vem är du?"
Blott ett dyningsslag hörs tona.
Så blir lugn på havet.
Blott en vilsen,
ensam fläkt har liv ännu,
dalar ner på aspen, somnar.
Så blir lugn i skogen.
Blott en ensam sky ses glida
i det vida,
stannar över åsen längst i nord.
Så blir lugn kring himmel, hav och jord.
Rymden mörknar.
Strandens fura ser sin skugga
vandra längre ut på vattnet:
"Sköna träd med sällsamt dunkla grenar,
utan grund av jord och stenar,
säg av vilken saft din rot är närd,
höge like i en okänd värld!
Outgrundlig skymning kring dig svävar.
Stammen skälver. Kronan bävar.
Bidar hennes dystert mörka sköte
någon stjärnas, någon nattvinds möte?
Sköna träd,
mig du liknar ju!
Vem är du?"
Strandens fura ser ej mer sin skugga.
Tysta skogar, stilla vatten,
blunda, domna. Allt blir dunkel bara.
Mellan trädens stammar smyger natten,
hinner stranden, svävar över havet,
ilar genom rymden,
tänder högt i höjden, djupt i djupet
stjärnor, dallrande och silverklara.
NÅGOT MÅ JAG VETA —
Något må jag veta.
Ej för mycket.
Ej vad alla stenar heta
i det ädla smycket.
Ej vad alla ord betyda
i en dikt, som blev mig kär.
Ej hur alla formler lyda
över liv, som var och är.
Något må jag veta.
Ej för mycket.
Icke varför stjärnan liknar rutans
iskristall.
Icke varför löftets båge syns i regnets
fall.
Icke varför rytmen böljar mjuk som
fältets säd.
Icke varför rimmet går i blom på diktens
träd.
Icke varför själv jag sjunger denna
sommardag.
Dikten är en äng med blom av många
tusen slag.
Blomman doftar, daggen glittrar, lärkan
slår sin drill,
sjunger för att sol och himmel och hon
själv är till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
