Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Indisk skulptur. Av Ananda Coomaraswamy. Översatt från författarens manuskript av Andrea Butenschön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
ANAN DA COOMARASWAMY
SIHVA OCH PARVATI. FIGURGRUPP I GROTTEMPLET KAILASA VID ELLORA.
Åttonde århundradet e. Kr.
konstens guldålder — det sjunde och
åttonde århundradet — inträffar vid den
tidpunkt, då de tvenne nära besläktade
trosformerna mest helt smälta samman;
trosformer som likna varandra i sin
förfinade och sinnliga mystik, i sin
oförskräckta syn på allt det hemska i
naturen — som på samma gång gömmer
så mycken ömhet — och varandra lika
i sin djupt rotade övertygelse om
förgänglighet. Ofta är det blott genom
något betydelselöst kännemärke som den
sekteriska konsten tydligt kan urskiljas
som hinduisk eller buddhistisk; allt har
framgått ur samma klarhet i andlig
åskådning, i känslan av livets fullständiga
genomskinlighet och i lidelsefull sympati
med den innersta meningen i varje
livsyttring. Uenna uppfattning gör sig på
samma sätt gällande i framställandet av
djur, gudar och människor.
Härmed hade hinduerna äntligen nått
1 Puränas: Den modärna hinduismens äldsta
heliga skrifter.
en verkligt förandligad konst, intensivt
koncentrerad och av utomordentlig
helhetsverkan. Vi kunna känna oss
övertygade om, att dessa konstnärer aldrig
diskuterade skönhetens metafysik; de
gåvo sina idéer den form som behagade
dem, allt efter som de fruktade eller
älskade, materialet präglades av den
drömsyn om livet, som för dem var
självklar och oundgänglig verklighet, och
stoffet och dess formande smälte till ett.
En estetisk monism, som ej ser någon
skillnad mellan motiv och handling,
skiljer ej heller mellan kropp och själ.
I rörelser, som behärska hela varelsen,
uttryckes själens suveräna viljekraft,
aldrig framställes något, som är
oväsentligt eller meningslöst, ej heller förblandas
en själsrörelse med en annan. Aldrig
förvridas dragen av våldsam lidelse, ty
det yttre och synliga hör handlingen till;
känslan döljer sig under en mask av
lugn. Individualiteter kan det ej vara
tal om, ty å ena sidan fördömdes all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
