Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Charons båt. Av Anders Österling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
ANDERS ÖSTERLING
Då lyfte den ärrige Charon sin silverbehårade arm
och tystade ropen omkring sig med knarrande gammalmansharm :
»Så sakta, gott folk! Har I bråttom? He, nog får I landa i tide!»
Han teg och förhalade stunden. I båten blev tyst efterhand.
Men åter som nattvind i vide
steg sorlet från själarna håligt,
sällsamt otåligt:
»Från land! Lägg från land!»
Det var ej de fegas förtvivlan och ej de förhärdades stön,
det var de till vila bestämdas rättfärdiga människobön;
förbrukade spillror av livet, med lemmarna tunga av vaka
ej skymt av en dröm de begärde, blott sömnens förstenade ro.
Ja, utan att rysa tillbaka
gick själarnas sista förbidan
flodtung åt sidan,
där sovarna bo.
Från land! Ty de sågo bakom sig Europas elektriska ramp,
där sömnlösa glober bestråla ett sorgfött århundrades kamp,
där vingslag av furier vina var stund genom trådar av koppar,
och nerverna stramas i vånda till överansträngningens skri.
De kommo som skuggor av kroppar
med minnen av feber och fara,
tacksamma bara,
att allt var förbi.
Den lyssnande Charon stod mållös, sin åra tillbaka han höll —
en leda, som liknade längtan, med ens på hans anlete föll.
Hans liv hade vitnat evärdligt i tårarnas drypande salttid.
Kanhända dock döden är bättre än dödens förbannade frakt?
Ve den som blev städjad för alltid,
ve den som med barkade nävar
stävar och stävar
i evighetstakt!
En suck — och han rätade ryggen och mumlade sakta: »Välan!»
ett årtag — och själarna löstes ur väntans olidliga bann.
Tungt forsade redan kring fören de mörkgula vågornas vatten,
och resandeskaran satt andlös i oåterkallelig fred.
Och in i den eviga natten,
i vecken av floddimmans hölje
själarnas följe
försvinnande gled.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
