Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Det tyska gästspelet i Stockholm. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET TYSKA GÄSTSPELET I STOCKHOLM
Av CARL G.;.LAURIN
RAFT, disciplin och organisation,
dessa äkta nytyska egenskaper i
(NI dessa ords goda och mindre goda
mening, utmärkte det gästspel,
som utfördes under ledning av professor
Max Reinhardt och blev en minnesvärd
tilldragelse i vår teaterhistoria. Mitt under
brinnande världskrig, då Tyskland kämpar
mot mer än tvåhundra millioner europeer,
oberäknat fienderna från Asien, Afrika,
Australien och Amerika, kommer från det
»inringade landet», från skyttegravarnas
granatregn en fulltalig skara tyska
skådespelare till ett avlägset men stambesläktat
folk för att visa, hur de fatta världens
djupaste diktverk, den tyska andens högsta
produkt, och för att i sitt spel hylla
världens störste dramatiske författare,
huvudfiendens andlige storman, och slutligen för
att lära oss, om vi ej visste det förut, att
den störste svenske dramatikern kan utom
landet bäst förstås av den nation, som sätter
en ära i att kunna begripa och beundra
mer än något annat folk.
Efter sju dygn fyllda av repetitioner
och framförande av sex olika dramer samt
ansträngande fester, vilka ibland räckte till
morgonen, upptogs den åttonde dagen så
gott som helt och hållet av två
Faust-föreställningar. »Det var alltid mindre
ansträngande än vistelsen i skyttegraven»,
sade efter ovanligt grundlig erfarenhet av
krigets mödor Paul Wegener,
järnkorsriddare och Mefisto.
Herr Vult von Steyern kallade med ett
genialt använt, ur hans outtömliga
skattkammare framtaget Goethecitat Max
Reinhardt för »Director der Natur». Må
segraren vid triumfen lagerkransas och upp-
höjas till divus, men efteråt kunna vi väl
tänka oss att över »den dundrande gud»
finnes det en ännu högre, den som
kommer i det stilla vädret.
Die Räliber, detta sjudande, trotsiga,
vansinniga skådespel av en brådmogen,
överspänd yngling, gav oss en fläkt, nej
en orkanvirvelvind från Sturm- und
Drang-perioden med klämtande klockor, flam-
Koto. Nicola Perscheid, Berlin,
MAX REINHARDT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
