Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Det tyska gästspelet i Stockholm. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Foto. Atelier Jæger.
PAUL WEGENER SOM FRANZ MOOR I DIE
RÄUBER.
mande eldslågor, hånskratt från helvetet,
ohyggliga vrålanden och en bildskön
yngling, som i övermåttet av sin ädelhet
stöter en dolk i bröstet på den snövita
ängel han älskar högre än sitt liv. De antika
skådespelarna lära ha haft ansiktsmaskens
munöppning förbunden med munnen genom
ett trumpetliknande rör, men även utan ett
dylikt rör trumpetade dessà romantikens
kraftmänniskor med sådan våldsamhet, att
det slog lock för öronen.
Det är ett sorgligt bevis mot
människohjärtats naturliga godhet, att vi nästan al.tid
äro mera roade av bovarna än av den ädle.
Isynnerhet när Franz Moor, det andliga
och kroppsliga missfostret, spelas med en
sådan brio och fulländning som här av
Wegener. För tjugufem år sedan såg jag
i Berlin Kainz förkroppsligande Karl Moor.
Den store skådespelarens sköna gestalt och
rika röst gjorde den gången Karl till
centrum. Här märktes han föga. Men i den
Franz Moor-framställning vi fingo se har
man en känsla att traditionens anda ända
från Iffland, som på Schillers tid spelade
rollen, hade kumulerats och omsatts av ett
starkt och originellt temperament.
Scenbilderna följde nästan oroande tätt.
Man blev både trött och törstig av att se
så många brott och olyckor, så mycken
ädelhet och själsstorhet, och man förstod,
att tyskarna ej blott äro mera högljudda
utan också större pliktmänniskor än vi på
båda sidor om ridån.
Skogsscenen i Böhmerwald fick en
applåd. Mig föreföll den med sitt
omotiverade lampljus uppifrån och sina kullerbyttor
av den ur galgen nedskurne — äro
sim-byxor den korrekta toaletten för den som
skall hängas? — vara mindre lyckad. Så
mycket konstnärligare var i stället
dryckes-scenen med sitt mjuka ljusdunkel och
särskilt den fantasieggande interiören på
slottet med någon sorts mörkröd helton, då
Amalia von Edelreich—Else Heims, så skön
och så olycklig som ett blekt och
brinnande ynglingahuvud kan önska, låter sin
sargade själ vaggas till klaverets klagande
toner, under det att den gamle
Maximilian, regierender Graf von Moor, suckar
på sitt plågoläger och onda människors
steg gen ljuda i det gamla slottets mörka
och ödsliga korridorer.
W as I hr wollt oder Fastnacht är det
tyska namnet på As you like it or Twelfth
night. Det gamla ordet: bibeln måste
läsas i den anda, i vilken den är skriven,
gäller också Shakespeare. Man kan ur det
enklaste bibelord, menat efter orden, dra
ut en hel mängd esoteriskt hokus-pokus,
och man kan konstra till det enklaste
farsartade, ja cirkus- eller varietéartade
clownupptåg, skrivet, menat och mottaget av
publiken 1602 som sådant, till att
innehålla ett djupsinne, som skulle gjort
Shakespeare själv häpen. Detta hindrar
naturligtvis ej att när ett världsgeni, som trollar
fram blommor ur det torra riset och slår
kvickhetsgnistor ur dumheten, omformar
gamla teatertrick, det finnes mycket att
besinna även eller kanske just för den
litte-räre. Precis samma rätt som vi ha att
undra, om ej Jehova var litet för hårdhänt,
då han uppmanade judarna att döda allt
som anda och liv hade i någon
amaleki-tisk stad, samma rättighet kunna vi taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
