Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första häftet
- Stockholmska muser. Musikrevy september—november 1915. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLMSKA MUSER 77
Allt vad de tyska muserna ha ljuvligast, ha
de givit honom; blott ett har förmenats
honom: det prometeiskt bittra, viljans
dynamit — det slagets indignation, som
enligt ett klassiskt ord gör vers. Det är
också något visst i Brahms och Beethovens
orkesterskapelser som man kanske först
riktigt uppskattar efter ett Brucknerskt
välljudsbad: det dramatiska kynnet,
motsatsernas brottning, blixtslaget, lugnet efter
bränningen; sinnesrörelsernas logik, kort
sagt. Den logiken saknar Bruckner. Ej
minst ur denna synpunkt var framförandet
av hans E-dursymfoni lärorikt och
uppfostrande till Brahms. Som
orkesterprestation gav det dessutom ett löfte, som, om
det infrias, kan föra långt.
* *
*
1 Musikföreningen — en organisation
vilken förra arbetsåret höll portarna stängda
— förberedes ännu då detta skrives ett stort
vokalt verk: Bruckners F-mollmässa.
Med denna nya arbetsfaktor fylles en
lucka i det stockholmska musiklivet. Till
de redan existerande sammanslutningarna
för orkestermusik, för kammarmusik, för
pianistisk kultur etc. träder en äldre
organisation för framförande av omfattande
vokala verk. Därmed synes det
konstnärliga arbetets delning vara genomförd —
i sammanslutningens tecken; som man får
hoppas, till fromma för den musikaliska
bildningen samt för dess utveckling i
universell riktning.
Kammarmusikföreningen har vigt sitt
arbetsår uteslutande åt Beethoven och
Brahms. Av de trenne konserter, som
hittills medhunnits, var oktoberkonserten
ägnad åt framförandet av pianotrior: Brahms
c-moll och Beethovens »spöktrio» samt
den formellt fängslande serenaden för flöjt,
violin och alt op. 25, där det
Haydn-Mozartska stilarvet ännu ligger och glittrar.
Vid novemberseancen bragte
Kjellström-kvartetten med pianistisk medverkan av
Max Fiedler den Brahmska pianokvintetten
opus 34, ett mästerverk av rytmisk
ingivelse, på en gång ett gratioso och ett brioso
— som så ofta hos Brahms. En djupare
inlevelse i de särskilda kammarverkens
stämningsvärldar skulle vara önskvärd, även
om den finge till följd ett färre antal
offent-ilga seancer. I skönhetens rike gives inga
ÉLLY NEY.
hastigt stiftade bekantskaper.
Kvartettkonstens musa är framför andra en granntyckt
mimosa, som man ej blir förtrogen med i
en handvändning. Detta var den reflexion
som särskilt tredje (och sista)
kammarkonserten var ägnad att utlösa. Brahms’
a-moll har helt visst intimare skönheter att
avslöja än de som då avtäcktes.
Det vore därjämte ett önskemål att de
kammarmusikaliska verken framfördes i
strängare tidsföljd än som sker.
Utvecklingsgången av den Brahmska och
Beetho-venska kvartettstilen är i och för sig ett
så spännande kapitel, att man har svårt
att förstå, att den artistiska ledningen
frivilligt velat avstå från denna stilistiska och
psykologiska attraktion. Den genetiska
vägen är väl också annars den mest
pedagogiska, då det gäller att fatta »eines
Geistes Einheit».
*
På den fria konkurrensens valplats går
det ännu hett till — i flygelns och
violinens tecken. Den europeiska musikmark-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed May 8 14:58:38 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1916/0077.html
