Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR
3
Kraft och hushållerskan Sörensen. Snäll och fröken Jensen Spak och hushållerskan Petersen
(Josua Bengtson och Ellen Appelberg) (Albin Lavén och Edit Erastoff) (Albert Ståhl och Tyra Dörum)
Foto. Atelier Jæger.
scen ur erotik, tredje akten.
skrivit om rätten till cynism, och pjosk
kunna vi vara av med också på detta
område, och det är väl ingen förståndig
människa som förekastar Hezekiel eller
Goethe något, om de på fullaste allvar
nämna vid sitt rätta namn det som vi
i dagliga umgänget kringgå.
Circe, hon kunde märkliga ting, hon
förvandlade tappra och kloka män till
svin. Man har sagt, att då de
förvandlades till människor igen, trivdes en så
bra med sitt svineri, att han bad att få
förbliva i detta tillstånd. Skulle ej Wied,
för vilken intet djuriskt var främmande,
åtminstone ha begripit den mannen?
Egendomligt nog var det man
saknade i Erotik just själva sinneslusten.
Alla dessa gubbar och madamer, hela
detta patrask, hos vilka driften finnes
kvar mera som ett blekt minne, och som,
jag höll på att säga av
anständighetsskäl, klabbade och smackade på
varandra, hade nästan samt och synnerligen
alla övergått till det begär, som icke
släckes förrän av döden — kärleken till
guldet. Jag hade hoppats, att
frälsningssoldaten och jungfrun, som voro
utskrattade av de andra för sina menlösa och
gudeliga åthävor, som verkningsfull
antites, hade, då de voro ensamma i köket,
8—Ord och Bild, 23:c årg.
fått släppa lös den rätta lidelsens orkan.
Både den något halvförfallne
ving-brutne Don Juan Snäll—herr Lavén, de
stadiga hushållerskorna Petersen—fröken
Tyra Dörum och Sörensen—fru Ellen
Appelberg voro stilfullt oaptitliga.
Sömmerskan Jensen spelades den gång jag
såg stycket av den vackra och
intelligenta fröken Doris Nelson. Skönheten
hade hon i detta stycke alldeles offrat
på konstens altare, men sin begåvning
visade hon så mycket tydligare. Den
fula, taniga, halvgamla, kärlekshungriga
och sentimentala företeelsen var precis
så pass ömklig och så pass löjlig som
hon skulle.
Det finnes vissa ord som avskräcka
genom sin tråkighet och som göra att
man blir orättvist misstänksam, t. ex.
släktbjudning, galaspektakel, andra åter,
som torde vara nästan överskattade och
ej innehålla det njutningslöfte, varmed
de rent verbalt äro utrustade. Harem
och champagne till exempel. Pompadour
hör till dessa. Den allra hyggligaste lille
herre tänker, då han hör »Pompadours
triumf»: Det låter löftesrikt. Att
markisinnan var en både vacker och begåvad
dam har till och med den grinige Vol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
