Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Shakspereminnet. Av Per Hallström - Två dikter. Av Erik Brogren - Sacrilegium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SH AKSPEREMIN NET
143
andra sidan, odödlighetens och
fullkomlighetens värld — från gudarnas
språk, som mina ord en
gång förr fallit. Det
språket är också Shaksperes, när
rymden öppnas och ljuset
faller in över den vida jord,
vars härlighet och kamp
aldrig tolkats så som av
honom.
Det är ett studium
sådant som det nu i korthet
antydda, varmed
Shakspere-minnet bäst firas. På
teatern — i lyckligaste fall —
komma de stora linjerna i
hans gestaltningskonst bäst
till sin rätt. Även om det
som oftast brister i
konstnärlig kraft och framför allt
i stor känsla att återge allt vad han
lagt in i sina män och kvinnor,
väldigheten och bruset i hans öden
gripa och rycka med. Men
själva hans stämmas
oändliga själfullhet, den går till
största delen förlorad, helst
i en tid som på scenen
blott tål men icke älskar
vers. Vill man känna den
av tre sekler prövade
odödligheten starkast levande, då
må man lyssna till den
klang som ännu dröjer kvar
efter ingivelsestundens
förtrollning. Där är Shaksperes
väsen, liksom havet i
snäckans sus. Det kan icke
bestämmas i ord, men det
kan anas.
SHAKSPERES VAPEN.
TVÅ DIKTER
Av ERIK BROGREN
SACRILEGIU/n
Bland ljusen på ditt altare
stå blommor, du Guds moder.
Dig äro de givna, åt dig vigda,
dina äro de, och du ser dem.
Och främst ibland dem lysa över själva
ljusen
nejlikorna, nejlikorna, de skära.
Av din skärhet dofta de och till din ära.
Synen av dem är salighetens syn,
och över dem skiner din krona.
Änskönt jag böjer knä långt ifrån dig,
från dem, dina skära blommor,
ser jag deras sken och doft stråla
upp mot ditt anletes mildhet.
Och jag ser dem så, att jag icke hör
prästens lovsång till dig och din Son.
Ty högre än hans ord tala blommorna,
dina — till mitt hjärta.
Och jag beder till dlg:
giv mig dina nejlikor!
Men mitt hjärta säger till mig själv:
får jag dem icke, måste jag taga dem,
enär de talat om din kärlek till mitt
hjärta.
På mitt bord skola de lysa
och dofta i min kammare,
och deras ande skall komma över mig,
och jag skall föda
blommor av sång till ditt altares prydnad.
Oförvissnelig skall deras skärhet varda,
evinnerlig doft inför ditt ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
