Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ferdinand Hodler. Av Gregor Paulsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERDINAND HODLER
203
som sådan, de formalstrande emotionerna
äro »litteratur». Den bildande
konstnären skall blott framställa den rent
sinnliga bilden. Han skall uteslutande
genom formen och färgen, genom detta
yttre sken giva åskådaren en
skönhetskänsla. Hodler anser ej detta nog. Hans
höga resning fordrar, att jag icke blott
skall se till höljet, utan även till
innehållet.
Hodler tröttnar ej på att studera
naturen i oändlighet. Man skulle tro
att figurerna i hans tavlor mer betingas
inifrån än utifrån. Men nej, liksom
Hodlers metafysik bildats i den intimaste
kontakt med naturen, så uppstå också
hans bildidéer ur samma källa, och hans
figurer äro skapade efter långa
modellstudier. Hodler tecknar blad på blad
efter modell, tills hans lyckas lösa ut det
rätta uttrycket. Han fruktar icke en
förteckning, vilket kommit akademiker
att beskylla Menns lärjunge för bristande
teckning. Han sätter sig över den
anatomiska riktigheten, över figurens
naturalistiska korrekthet står det
emotionsbe-tingade uttrycket. Förrän han funnit
detta upphör han icke. En biograf som
fick tillåtelse att bläddra i Hodlers
kartonger, fann på en liten stund fyra studier
till samma figur på en tavla, som till
synes voro kalkerade efter varandra.
Först efter det noggrannaste betraktande
— med skolade ögon — fann han ett
par obetydliga differenser — men
väsentliga.
Hodler vill i sina teckningar nå till
två mål. Ett positivt, att genom studier
av naturen finna det som egentligen gör
uttrycket; dels ett negativt, renodlandet
av detta uttryck, bortarbetande av de
detaljer som hos modellen störa det. Hur
konsekvent konstnären följer sina idéer,
bevisas av hans porträtt och landskap.
Redan i bilderna från åttitalet är en viss
strävan efter enhet märkbar, ehuru den
R. Piper & C:o, Munchen.
EN SCHWEIZISK DIPLOMAT. I9O5.
yttrar sig mer i avsikten och innehållet
än i formen och utförandet. De första
porträtten äro säkerligen mer
modellstudier än porträtt; bondflickor, små barn
i trädgårdar. Men även senare, då Hodler
blivit berömd och tagit emot
porträttbeställningar, — vad dock mycket sällan
hänt — göres ett stort våld på modellen. —
Ett porträtt är dualistiskt. Det har
uppkommit ur en strid mellan två krafter,
konstnären och modellen. Förr i världen
spelade den senare ofta huvudrollen, innan
fotografiens uppkomst, och gör väl så
än i vissa representationsporträtt. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
