Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ferdinand Hodler. Av Gregor Paulsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
GREGOR PAULSSON
R. Piper & C:o. Munchen.
STOCKHORNKEDJAN VID THUNERSJÖN.
det rent konstnärliga porträttet, det enda
som kan betraktas som konstverk, har
alltsedan renässansens värld varit ett verk,
där den utförande varit huvudsaken. Den
utförande har emellertid att hålla sig till
sin modell, och icke blott hans yttre
drag utan även hans inre böra tolkas
på duken. Detta är en avsevärt svårare
uppgift än landskapsmåleriet, där
konstnären kan handskas med sitt ämne efter
sitt eget skön Vid porträttet gäller det
en främmande människa, ett sammansatt
väsen med tusenden av karaktärsdrag
och vars innersta kanske är för alla
fördolt. Vill konstnären nu ge mer än sina
egna intryck, vill han också ge det för
modellen subjektivt egenartade, utan att
göra våld på sig själv, står han inför
en oerhört svår uppgift, som endast få
lyckats lösa. Ett halft dussin namn i
gammal tid, i modern tid knappast något.
Det moderna porträttet är trots
tidsandans psykologiska karaktär ett stilleben
eller ett landskap, hur man vill ta det.
För den moderne konstnären har det
gällt att få porträttet »likt», ett conditio
sine qua non, men därutöver var all
hänsyn till modellen slut. När den yttre
likheten nåtts, var det endast den
utövande som talade i verket. Det är
svårt att döma om värdet av det ena
eller det andra, man kan blott konstatera.
Hodler utgör inget undantag från regeln.
I de få beställda porträtt vi ha av hans
hand, har han gjort det största möjliga
våld på modellen. Porträttet av en
schweizisk diplomat från 1905 är endast
en tillämpning i porträttkonsten av
principerna för Hodlers monumentalmåleri vid
samma tid. Mannen står i knäbild en face
men med rörelse åt sidan. Klädd i en svart
bonjour med klumpiga händer och ett
nästan lantligt ansikte verkar denne man
allt annat än diplomat, och man har svårt
att tro det Hodler verkligen har velat
ett närmande till modellen. I ett porträtt
från 1911 är mer vikt lagd vid
helhetskompositionen än vid själva kroppens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
