Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ingeniörens äventyr. Av Gustaf Ullman - Två dikter. Efter Richard Schaukal. Översättning av Kjell R. G. Strömberg - Skymningstimmar - Till...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3o8
GUSTAF ULLMAN
Och så ett samfällt, ondskefullt,
hotande bondgrin. Jag vände mig lugnt
helt om. I detsamma inträdde en
jättelik figur med ridpiska och följd av en
pålitlig dogg. Det var bruksinspektören,
Brommes närmaste man, vida fruktad,
en hederspojke för resten. — Det
hälsades hövligt, om ock motvilligt, runt
om. Han gick rätt in till mig och
sade i lågmäld, smått spydig ton:
»Förlåt, kanske ingeniören har lust att
sova uppe i herrgårn i natt? Det är
hälsning från — från fröken. Hon tror
inte, att det blir så bra nattro härnere,
och ingeniören skall ju upp i ottan?»
—–Inspektorn, jag och doggen
följdes åt i största fred upp till
Brommes; bittida nästa morgon likaledes ned
till stationen.
— Och det blev intet gruvköp av ? —
sporde jag.
— Nej! Skål! — och Ragnar drack,
tankfullt.
— Men, förlovning?
— Ja. Men det kunde ha blivit min
död, — om inte »hon» hade varit. —
TVÅ DIKTER
EFTER RICHARD 5CHAUKAL
SKYANINGSTI/n/AAR
Jag älskar hösten och dess
skymningstimmar.
I Wiens förvittrade palats jag glömt
att också jag om sol och vår har
drömt.
En rokokokamin, där elden glimmar —
Du i en mjuk fåtölj, jag i den
andra...
Det röda skenet färgar matt din arm,
Som vilar tungt och slappt på stolens
gyllne karm.
Du älskar mig, men våra blickar
vandra
åt skilda håll. Inför varann vi tiga
med våra känslor, som i spiselvärmen
på långa stänglar trött och sakta
stiga
med röda kalkar upp ur våra hjärtan.
TILL . . .
Stor och ensam som Sappho,
var du mig ett fullt ackord
på gyllene lyran,
när salig en gud
grep i ljudande strängar.
Grubblande stirra i dimman
dina tunga mandelögon.
Hägra i drömblått fjärran
din helleniska själs
soligare nejder,
där till cymbalers klang
gick dans över ängarnas blomster,
där vågor yrde mot klippig strand
och sjönko i rytmiskt brus.
. . . Gav dig en gång som skänk
den havsskumborna, ofärdruvande,
gratiernas eviga treklang?
Som doften av rosor i maj
med pärlor av dagg mellan bladen,
så står kring din kyska,
tigande skönhet
vårglans.
KJELL R. G. STRÖMBERG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
