Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Akademiens för de fria konsterna samlingar. Randanteckningar till d:r Looströms katalogpublikation. Av Carl David Moselius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKADEMIENS FÖR DE FRIA KONSTERNA SAMLINGAR
339
Jag vet inte, om någon akademi i
världen äger ett så oakademiskt arbete
som Rembrandts nu i Nationalmuseum
deponerade Claudius Civilis, men säkert
är, att ingen målning kunde vara bättre
ägnad att lysa ungdomen in i den värld
av under, som heter konsten. Det är
en billig gärd av rättvisa och respekt,
som bjuder Looström att anslå den
första helsidesplanschen i sitt arbete åt
detta märkliga verk, vars historia trots
ivriga efterforskningar alltjämt vilar i
dunkel. Man vet blott, att målningen
någon gång på 1700-talet av Henrik
Vilhelm Peill donerats till akademien, ur
vars rum Gustav III lät hämta den »för
att på Kongl. Slottet uppsättas». Här
sågo Fortia de Piles och Boisgelin den
1791.1
Efter denna i bästa om också
knappast i traditionell mening klassiska
ouvertyr kommer Looström in på den
svenska konsten med Lemkes s. k.
självporträtt. Attributicnen förefaller mig minst
sagt tvivelaktig och är i många
avseenden ägnad att överraska. Lemke var ju
bataljmålare. Inte heller författaren
känner något annat porträtt av honom än
det ifrågavarande. Och det finns
ingenting varken i penselföring eller kolorit,
som pekar på hans hand. Det måste
under sådana förhållanden anses bra
djärvt att utan något som helst stöd av
arkivaliska uppgifter bygga attributionen
endast på en inskrift på dukens
baksida, vilket ju aldrig är detsamma som
signatur, och i de flesta fall, i min
tanke även i detta, endast anger
personen i fråga. Det synes mig så mycket
egendomligare, som bilden företeri ögonen
fallande likheter med Schröders konst.
Det är Schröders orena brungula
kolorit — inte Lemkes klara blågrå — den
för Schröder karakteristiska hårda
modelleringen, Schröders teckning av hän-
1 Se Voyage de deux français. 1796. II, s. 58.
derna, m. a. o. en stilkritisk granskning
visar med all önskvärd tydlighet på
Schröder som mästaren. Ytterligare ett
stöd för denna attribution skänker oss
en replik av porträttet, som fanns i
Hammerska samlingen och där gick
under Schröders namn.
Schröder och den honom betydligt
överlägsne Martin Meytens d. y. få i
konstakademiens samlingar och
Looströms arbete representera övergången
till rokokon. Hur mycket som ännu
fanns kvar hos den förre av den
karolinska tidens måleri visar bäst det
ståtliga knästycket av Nikodemus Tessin
d. y. Dylika representationsbilder bli
mot 1700-talets mitt allt sällsyntare.
Man börjar i stället mera allmänt
övergå till mindre format, till halvfigur och
till den intimare bröstbilden.
Efter den kärva, plastiska
övergångskonsten följer det ena typiska provet
efter det andra på den måleriska
stoffkonst av utpräglat dekorativ karaktär,
som vi kalla rokoko, en konst vars inre
princip är rörelsen, ljusare och gladare än
den föregående tidens och mycket
intimare och smidigare. Överhuvud står det
ett skimmer kring all äkta rokoko, som
gör att vi blott alltför lätt försona oss
med att denna konst ingenting annat var
eller ville vara än skön yta. Taraval
och Bouchardon öppna den nya fasen,
som för övrigt är förträffligt
representerad av fyra Lundbergspasteller, fyra
porträtt av Roslin och en hel rad Lorenz
Pasch d. y., vars vaporösa konst
förvånande länge behåller rokokokaraktären.
Ett alldeles särskilt intresse
förtjäna de porträttbyster av Bouchardon,
som Looström publicerar, föreställande
kronprinsen Adolf Fredrik och
Taraval med fru. Göthe drar nämligen i
tvivelsmål dennes autorskap till de
båda förstnämnda och föreslår i stället
Cousin. Vad kronprinsens byst beträffar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
