Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
CARL G. LAURIN
TÖRE SVENNBERG SOM BENEDIKT I MYCKET VÄSEN FÖR INGENTING.
KAMERABILD AV GOODWIN.
vilken ett ögonblick hade lämnats på en
restaurant av sin beundrare, och viskade
henne ett par ord i örat om att hon skulle
inskrivas. Detta var verkligen det största
parisermysterium jag hört om. Den store
världsbekante dramatikern Maurices
älskarinna, hotad med att införas i polisens
rullor! Jag undrar inte på att hon skrek
till, jag höll på att skrika själv, men det
hela är kanske ej åsyftat att vara verklighet,
endast en kvalfylld dröm om allt som gnager
och luktar illa i denna vår gudskelov
mångsidiga jordiska tillvaro.
Spelet var mindre medryckande. Herr
Hedqvist tycktes ej riktigt veta hur Maurice
var med alla sina dubbelbottnar och
lönnlådor i hjärtat, och därom kan jag ej heller
lämna någon upplysning. Henriette — fru
Bosse sammansmälte elakhet och ånger,
ljuvhet och packaktighet på det sätt, som
jag förmodar Strindberg kallar kvinnligt.
En ton av sund livsvisdom med fransk
betoning hade värdhusvärdinnan Madame
Cathérine, och detta framhölls med intim
konst av fröken Åhlander.
Karl Schönherr, vilkens kraftiga och
sunda dramatik vi förut fått beundra i För
hem och tro, är en av Österrikes allra
bästa författare. Han är något yngre än
Schnitzler och liksom denne medicine
doktor. Kanske härstammar bägges starka
realism från deras yrke. Schönherr är tyrolare,
och helt säkert utgör tyrolbefolkningen ett
inslag av stor och lycklig betydelse för
Österrike. Denna sunda bondkultur
påminner om den dalska i sin ursprunglighet
och kraft och behöver verkligen ingå
hälsobringande och med en underton av allvar,
som en motvikt till den polsk-italienska
smidigheten. Uttrycker Schnitzler den sida
av det österrikiska, som kommer fram i
titeln på ett av hans skådespel, .Liebelei,
så ger redan namnet Der Weibsteufel något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
