Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Ny svensk lyrik. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY SVENSK LYRIK
391
— i djupan skog
kärlek siod och log.
Men minnena smärta också, eftersom
det närvarande och det förgångna, trots att
de förenas av det inre livets ljus, dock
tillika slitits itu I det lilla gripande
stycket Midnatt ser skalden en gengångare från
ungdomens dar, vilken till sist lämnar
honom bittert ensam. Balladstilen lånar sig
här osökt till uttryck åt självbikten. En
annan ballad har en mycket sångbar ton,
vilket man kan märka av slutstrofen:
När älskaren var hunnen
till kärestans hus, —
borta var hon, utan nåd.
Hon famnade en annan
i höstmånens ljus. —
Var gives bot och råd
för älskog.
Bland samlingens övriga dikter nämna
vi särskilt De okända, som visar skaldens
blick för sant, ehuru dolt människovärde,
Småstadsvisa, som utmärker sig för
artistisk linjeföring, I blått och guld, som har
lyrisk bildverkan.
Ett stilla och djupt tungsinne dämpar
Gustaf Ullmans poesi. Dess lågmäldhet
tyckes bero av den smärta, som trycker
skaldens själ. Det berör oss redan
sympatiskt, att hans sorg undviker »visors
buller». Men än mer påverkar det oss,
att hans svårmod icke kunnat kuva hans
livstro, som lyser ur hjärtats natt. Det
växer en nyponbuske med skära blommor
på heden. Vi kunna i poesien undvara
konstvirtuoser, men icke människor.
Ossian Nilsson kan betraktas som en
antipod till Gustaf Ullman, icke minst inom
lyriken. Hans utåtvända starkljudande patos
står i öppen motsats till Ullmans tårade
innerlighet. Fanfarklangen i hans tidigare
sånger ekar än kring hans skaldenamn,
som dock med tiden förlorat i glans.
Hemmet och hemlandet, som titeln på hans
sista diktsamling lyder, låter oss icke höra
mycket av den praktmusik han en gång
spelade upp på den svenska parnassen.
De ampla, bågade rytmerna, hela den
veri-fikatoriska brion finnes visserligen
fortfarande kvar, men schwungen saknar för det
mesta bärighet. Det är den fylliga
poetiska organiken som fattas. Tankarna vilja
icke växa in i tonen, orden icke samman-
smälta med rytmen utan fladdra lösa, när
den söker lyfta dem på sin flykt. Vi möta
i samlingen ofta en versarkitekt, som
tilllåter sin fantasi alltför fria utsprång.
Lämnar större delen af de nya dikterna läsaren
oberörd, finnes dock i samlingen andra,
av vilka man har utbyte. Det kan hända,
att den ordrika tomheten får vika för ett
mera samlat och fast uttryck.
Inledningsdikten Sverige är ett prov på
välharmoni-serad poesi, och en liten sång som Skogen
drömmer har en melodi, som sjunger både
för öra och hjärta. Dess sista strof lyder:
Vad är livet, vad är livet?
Blott en dröms sekund
i en djup och evig blund?
Blott en hösttid och en vårtid?
Blott ett år, till växt oss givet?
Blott en fröjdtid och en tårtid?
Vad är livet, vad är livet?
Blott en nattens vakna stund?
En så ren sångton som i denna strof
höres icke i många av dikterna; i några
stycken spelar skalden rentav på en ostämd
sträng. De ämnen, han poetiskt tolkar,
äro angivna i titeln — Hemmet och
hemlandet Det förra besjunges företrädesvis
i några juldikter, de fosterländska motiven
äro hämtade från naturen och historien.
En lyckad bild har skalden exempelvis
givit av Karl IX, en man som är efter
hans sinne. Dikten till Stockholm saknar
den intimitet, som endast förtrogenheten
med miljön kan skänka; bätte känner och
tecknar han Lund. Några
medborgar-sånger, som mana till vård och värn av
fosterlandet, förtjäna att uppskattas, och i
dikten Svensk sång klingar lyran både
friskt och vekt. Ossiannilssons
otvivelaktigt stora poetiska begåvning tyckes
emellertid de senaste åren ha mattats, måhända
genom överproduktion.
Fru Martha Rydell-Lindström, som
nyligen debuterat i bokform med
samlingen Frukt, röjer handlag och stilkänsla,
om än inom en mindre lyrisk genre. Det
knappa omfång, de flesta av hennes dikter
äga, samlar sig i allmänhet kring en fast
formad tanke, en väl pointerad stämning. Ofta
innehåller dikten blott en känslodallring, en
bildstrimma, en flyktig aperçu, men de
infångas i slutna konturer av ordens linjespel.
T. o. m. en så fordrende form som sonetten
lyckas skaldinnan hugga och spetsa. Vad man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
