Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Ny svensk lyrik. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY SVENSK LYRIK
Av OLOF RABENIUS
I.
Gustaf Ullman: Ur livets visor. Stockholm,
Albert Bonnier.
K. G. Ossiannilsson : Hemmet och hemlandet.
Lund, C. W. K. Gleerups förlag.
Martha Rydell-Lindström (Marcelle): Frukt.
Stockholm, A.-B. Ljus.
Karl Asplund: Harlequins kappa. Stockholm,
Albert Bonnier.
Albert Henning: Speglingar. Stockholm, P. A.
Norstedt & Söner.
WaTHIER Sparr-HofSTEDT: Dikter i bunden och
obunden form. Stockholm. A. V. Carlsons
bokförlags A. B.
STEN Selander: Vers och visor. Stockholm,
Albert Bonnier.
Matts Magni Granström: Hat och kärlek.
Stockholm, Albert Bonnier.
WallBECK-HallGREN : Smädesånger och botvisor.
Stockholm, Aktiebolaget Ljus.
Emil Zilliacus: Offereld. Stockholm, A. Bonnier.
Mildred Thorburn Busck: Till Fantasos.
Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.
Arma, tunga
minnen sjunga
med en röst, som ärligt klagar,
biktar, kämpar — utan svek:
min strängalek!
I DESSA rader har Gustaf Ullman
(givit sin självkaraktäristik som
lyriker — den slår åtminstone in på
I hans senaste diktsamling Ur livets
visor. Den ärliga klagan, den svekfria
bikt, varom han här talar, återfinnes i snart
sagt alla dess små stycken. Denna lyrik
är personlig, intim och framsjungen med
en innerlig, viskande röst, som endast
vill ge luft åt hjärtats toner. Det
poetiska uttrycket är enkelt och knappt,
stundom naket och kärvt, men det
rymmer dock alltid inre sanning. Hans
flärd-frihet kan ibland närma sig fullständig
konstlöshet, men bristen på rikare utstyr-
sel kan dock icke förtaga intrycket av
själslig halt även i de minsta och
obetydligaste stycken.
Ullman har en egenskap, som är en
bland de svåraste att bevara i livet,
dubbelt svår för den, vilken som Ullman
erfarit det tragiska i att vara människa,
nämligen troheten mot sitt eget väsen. Men
vart hans kosa burit, genom irringar och
fall, genom töcken och tårar, har han
alltid kunnat säga:
Jag lyder tonen av mitt hjärtas violin
och
var det annat än min andes stolta tro: —
under skam och svek skall hjärtats seger gro!
Denna trohet mot sitt eget väsen visar
skalden också i den blida kärlek, varmed
han sluter sig till sina ungdoms- och
hembygdsminnen. Han följer ännu den genius,
som gav röst åt hans morgonsång, och
dröjer inför havsidyllens hägringar, som
först mötte ynglingens Ijlick.
Likväl! En underbar vila
känner jag dröjande kvar.
Huru än stunderna ila
den jag i hjärtat har
gömd som minnenas minne,
solfylld och klar.
Över Ullmans personlighet och dikt
ligger ännu något kvar av »det barnlige
Skær», varom den norske skalden talar,
och han har därför också »Regnbuen over
sin Graad». I en dikt berättar han med
intagande enkelhet, hur han jämte några
kamrater för första gången hörde
sommar-huldrans sång, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
